I politiken är ibland form lika talande som innehåll. Som tisdagens budgetkommentar från Nyamko Sabuni, när L kom att stå utanför den gemensamma reservationen från M, KD och SD. Kommentaren lyftes inte fram på partiets hemsida utan ligger diskret bland pressmeddelanden ett par klick bort. Uttalandet är så kort att det kan citeras i sin helhet:
”Vi har haft konstruktiva och positiva samtal om en gemensam reservation. Det finns också flera bra förslag i det alternativ som nu presenterats. Jag bedömer att en liberal borgerlig regering efter nästa val har goda förutsättningar att komma överens om en bra budget för Sverige.
Liberalerna kommer dock denna höst att rösta på vår egen budget. Vi ser inte att nu isolerat gå fram med sänkt skatt på klimatutsläpp som rätt väg framåt när klimatarbetet i stället måste accelerera. Det finns helt enkelt bättre sätt att både stärka landsbygden och säkra klimatarbetet.”
L säger alltså att det föll på bensinskatten. Om så är fallet är det i sig ett misslyckande för L som motiverat sitt politiska sidbyte bland annat med att det går att göra mer i klimatfrågorna i ett block med M, KD och SD än med januaripartierna S, MP och C. Nu ser vi resultatet efter det första riktiga provet.
Men här finns en större fråga. Sabunis partiledning har framställt L som en del av kärnan i det nya ”borgerliga” block som ska bilda ”en liberal borgerlig regering” efter valet. I dokumentet som låg till grund för L-partirådets vägvalsbeslut i våras står att partiet inte vill se ”ett budgetsamarbete, på det sätt som i dag sker mellan Januaripartierna, med något ytterkantsparti”.
De senaste dagarna har visat att L har baserat sitt politiska vägval på självbedrägeri. L är inte, och kan inte bli, en del av kärnan i ett ”borgerligt” projekt, utan får acceptera en plats i periferin. Av det följer att L inte kan ställa några villkor av det slag som står i partirådsdokumentet och kan inte påverka graden av inflytande från SD över helheten.
Den som har velat, har dock kunnat se det under längre tid. M och KD talar om sig själva som framtida regeringspartier, utan att nämna L, och samarbetar med SD utan några gränser. I den mån L ansluter till blåbruna uppgörelser, sker det i regel på de andras villkor.
På fredagen inleds partiets landsmöte i Linköping där dessa frågor kommer att ta stor plats. Om L vill fortsätta vara en del av det blocket får partiet svälja mycket beskare piller än sänkt drivmedelskatt, exempelvis en flyktingpolitik på EU:s miniminivå, som M, KD och SD har kommit överens om att driva nästa år.
Reaktionen från L-ledningen hittills är att gå djupare in i självförnekelse. Så här säger Nyamko Sabuni till TT om integrationspolitiken:
– Jag är övertygad om att SD som saknar integrationspolitik kommer att ansluta sig till Liberalernas plan.
Detta är inte satir. Det är högst allvarlig Nyamko Sabuni.
SD vill inte ha någon integrationspolitik. De vill ha ”återvandring” och en upplösning av alla kulturella uttryck och identiteter i Sverige förutom den föreställt svenska. Och SD vill definitivt inte ansluta sig till något på området som har spår av liberalism.
Vid åsynen om en nära förestående kollision med väggen ökar Sabuni farten. Det ser inte ut som att partiet klarar av att stoppa henne.