Katrineholm och Eskilstuna kommer att ta emot flyktingar i den nationella fördelningen, trots att de två kommunerna inte vill. Det beslutade länsstyrelsen på måndagen. Det handlar om kvotflyktingar och asylsökande som fått uppehållstillstånd och bott på Migrationsverkets anläggningar. Katrineholm ska placera ut 11 personer och Eskilstuna 16.

Kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm, Johan Söderberg (S), och hans motsvarighet i Eskilstuna, Jimmy Jansson (S), tycker att det är 11 och 16 för många. De vill ha noll.

Men så fungerar det inte, tack vare riksdagens och regeringens skärpta syn på detta. Kommuner dit många nyanlända flyttar på egen hand får ta färre som man ordnar boende för. Men de kan inte räkna med att helt slippa ta ansvar i den här delen. Exempelvis kan inte Eskilstuna ha kvar sin nolla år efter år. 

Jansson och Söderberg motiverar sitt motstånd med tidigare mottagande av nyanlända som bosatt sig på egen hand, samt med arbetslöshet, bostadsbrist och andra problem i kommunerna.

Det håller inte. Den nationella fördelningen tar hänsyn till tidigare mottagande av nyanlända, arbetsmarknadsläge och antalet asylsökande som vistas i kommunerna. Följdriktigt tar det betydligt mindre men också ekonomiskt mer välmående Strängnäs 39 personer mot Eskilstuna 16. Det sista är två ynka promille av det totala antalet kommunanvisade flyktingar i Sverige 2022. Antalet nya flyktingar är det lägsta på 20 år.

Talet om "integrationsskuld" bör också ställas mot det faktum att det går allt bättre för invandrare på arbetsmarknaden. Vid millennieskiftet hade 47 procent av flyktingar och deras anhöriga jobb i Katrineholm (SCB, 20-64 år). 2019, före pandemin, var andelen 54 procent. I Eskilstuna var ökningen från 36 till 53 procent. Och detta trots finanskrisen 2008-2009 och det stora flyktingmottagandet 2015-2016.

Den här utvecklingen finns i hela Sverige och hänger samman med att vårt land är, trots alla dess fel och brister, ett av världens rikaste och mest välfungerande. 

Större flyktinginvandring gör det inte svårare för en flykting att få jobb. Internationell forskning känner inte till det sambandet. Det som styr är i stället den allmänna utvecklingen i ekonomin, arbetsmarknadens sätt att fungera och utformningen av offentliga insatser för den som börjar om sitt liv i ett nytt land. 

Det sista blir lättare om attityden från politiker i de mottagande kommunerna är ”Välkomna till Sverige, nu ska vi tillsammans ge er en bra start” i stället för ”Kom inte hit, här är ni inte önskade”.