Ett decennium kännetecknas framför allt av det som hände. Som politiska beslut, spektakulära brott, idrottsprestationer och individer som berört.
Samtidigt får man inte glömma allt som inte hände. Politiska beslut som aldrig kom i mål, prestationer som förblev ogjorda och individer som stod tillbaka.
Exempelvis var 2010-talet decenniet när Sverige inte fick sin första kvinnliga statsminister, trots att båda landets statsbärande partier, Socialdemokraterna och Moderaterna, under varsin period leddes av kvinnor.
I slutet av samma årtionde var Norge, Danmark och Island inne på sina andra kvinnliga statsministrar genom tiderna, Finland på sin tredje, och enligt den förra Centerledaren Maud Olofsson beror Sveriges efterkälkande på att "de två stora maktpartierna fortfarande är så gubbiga och grabbiga". Hon menar att "man har mycket, mycket större tålamod med en man". (DN, 8/11-2019)
En annan sak som blivit hängande i luften är klyftan mellan stad och land. Visserligen har skillnader mellan centrum och periferi börjat diskuteras mera, exempelvis med uttryck som att oro ska tas på allvar, att alla inte bor centralt, samt genom att underhålla kostnadsutjämningssystemet.
Trots det har ganska lite hänt som kan skapa framtidstro i områden där den nedåtgående spiralen är ett faktum. Som i de drygt 60 kommuner som fått färre invånare under de senaste tio åren, som i regel är små, har en åldrande befolkning och därför kan komma att få svårt att klara rekryteringen till välfärden (TT, 30/12-2019).
En tredje sak som inte hände var att världens länder kavlade upp ärmarna i klimatfrågan. 2010-talet är med stor säkerhet det varmaste decenniet som har uppmätts (DN, 3/12-2019) och klimatengagemanget har accelererat sedan det misslyckade klimattoppmötet i Köpenhamn – med peakar 2015 när Parisavtalet undertecknades och 2019 med Greta Thunbergs globala klimatstrejker.
Trots det blev klimattoppmötet i Madrid förra månaden ett utdraget fiasko – länderna lyckades inte enas om globala regler för utsläppshandel – och innan dess hade USA lämnat in en begäran om att lämna Parisavtalet. Det innebär att vi inte ens är nära en lösning på de globala klimatproblemen, även om både Sverige och EU trycker på.
Om vi ska ha en chans att bromsa uppvärmningen är det under decenniet som vi just har påbörjat vändningen måste komma, vilket för all del inte bara gäller klimatfrågan. Även den regionala klyftan och avsaknaden av en kvinnlig statsminister kan gott åtgärdas under 2020-talet.