Så här presenterade sig Strängnäs kommuns säkerhetschef Patrik Jarenius på sin profilsida på Facebook fram till onsdagen.
Vad får man som anställd i kommuner och regioner säga eller skriva på sin fritid? Hur öppen ska man vara på sociala medier?
"Stenhård, konservativ och alltid i opposition! Jag vill varna för direkt olämpligt innehåll!" Så beskrev sig Strängnäs säkerhetschef, Patrik Jarenius, på Facebook tills tidningen började ställa frågor.
Rent juridiskt är sociala medier något av en gråzon. Det finns få rättsfall på området så man får utgå från grundläggande arbetsrätt.
Var och en av oss har yttrandefrihet som ger oss en vid rätt att uttrycka åsikter, tankar och känslor. Till och med sådant som kan upplevas som sårande och stötande för andra.
Men, som anställd har man också en så kallad lojalitetsplikt mot sin arbetsgivare som enkelt uttryckt innebär att man inte ska skada eller medvetet försvåra arbetsgivarens verksamhet. Vilken yrkesroll och ställning man har i verksamheten påverkar gränsdragningen mellan yttrandefriheten och lojalitetsplikten. Kravet att vara lojal är dock betydligt högre för chefer än för "vanliga" anställda.
I ett rättsfall som rörde en rektor på en friskola och hans, som arbetsgivaren upplevde det, olämpliga agerande på Facebook skrev Arbetsdomstolen i sina domskäl att det var rättens uppfattning att arbetsgivaren i enlighet med lojalitetspliken för det första haft rätt att kräva att rektorn tog bort uppgiften att han jobbade på skolan på sin Facebooksida, för det andra att rektorn skulle ta bort en bild som anspelade på sex och för det tredje att han inte hade arbetsrelaterade kontakter via sin privata Facebooksida.
Arbetsdomstolen konstaterade också att den anställde är skyldig att sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget och undvika lägen där hen kan komma i en "pliktkollision".Om man som anställd skriver något på sociala medier som kan påverka allmänhetens förtroende för verksamheten kan arbetsgivaren ha rätt att vidta åtgärder.
Det är alltså inte sant som Strängnäs kommundirektör Lars Ekström säger till tidningen att han inte kan ”kommentera vad folk sätter på sin Facebooksida.”
Det kan och i vissa fall även ska han – även om det måste ske med takt och känsla för vad som är rimligt.
I fallet som föranledde den här artikeln Strängnäs säkerhetschefs beskrivning av sin personlighet på Facebook behöver man tolka lojalitetsplikten mer strikt, dels för att det rör en av kommunens högsta förvaltningschefer, dels för att rollen som säkerhetschef i sig ställer extra höga krav.
Som säkerhetschef deltar man i kommunledningens arbete. Arbetsuppgifterna innefattar ofta ett ansvar att leda och utveckla kommunens arbete med dess krisberedskap, civila försvar, säkerhetsskydd, brottsförebyggande arbete med mera.
Säkerhetschefen har därför många kontakter både inom och utanför kommunen. Tjänsten kräver att man kan bygga samarbeten mellan många aktörer samtidigt som man skapar ett högt förtroendekapital för kommunens möjligheter att framgångsrikt bedriva detta arbete.
Det är då man måste ifrågasätta lämpligheten att beskriva sig själv som: ”Stenhård, konservativ och alltid i opposition”på Facebook.
Det är ett framställning som befinner sig den mörkaste delen av gråzonen. Den kan "påverka allmänhetens förtroende för verksamheten" och den hamnar i en pliktkollision.
Kommundirektör Lars Ekström, behöver plugga lite arbetsrätt.
Det är heller inte karakterisering av en person som är smidig och lätt att samarbeta med.
Det är svarare en klockren beskrivning av en person som är beredd att gå i hård polemik mot alla andra som inte tycker likadant. Och att han inte särskilt kompromissvillig bekräftar Patrik Jarenius själv till tidningen när han säger att ”jag funkar inte så att jag anpassar mig till andra människor och andras åsikter”.
Det är ett uttalande som ger upphov till frågor om hans lämplighet för rollen.
En säkerhetschef behöver ha en hög förmåga att ta in vad andra människor säger och varnar för. När situationen kräver det måste chefen även kunna peka med hela handen och bestämma. Men det är undantaget som bekräftar vardagens behov av lyhördhet och förmåga att basera sina beslut på vad andra människor med bättre kunskaper faktiskt säger.
På flera av sina tidigare profilbilder på Facebook poserar Patrik Jarenius med svärd. Något som understyker budskapet i hans beskrivning av sig själv.
Det är också en beskrivning av en person som inte har förstått sin roll som opolitisk tjänsteman.
Det är politiker som har debatten som instrument.
Tjänstemännen har till grundläggande uppgift att göra verkstad av politikernas åsikter. Att se till att besluten går att genomföra. Administratörer har visserligen också rätt att sätta ned foten. De kan exempelvis konstatera att ett politiskt beslut är omöjligt att genomföra, eftersom det strider mot gällande lagar och regler.
De flesta opolitiska tjänstemän förstår det här. På jobbet och i andra sammanhang där de kan ses som en representant för sin arbetsgivare tonar de ned sina egna åsikter, helt i linje med en lång och stolt svensk ämbetstradition.