I veckan presenterade Riksrevisionen en rapport där de redovisar en granskning de huvudsakliga förändringarna av skattereglerna för förvärvsinkomster mellan 2011–2023. Det låter torrt och trist, men rapporten förtjänar att bli läst.
Sammantaget har de förändrade skattereglerna lett till att inkomstskatten har sänkts med nästan 100 miljarder kronor årligen. Det har fått flera positiva effekter. Riksrevisionen bedömer att skatteändringarna 2011–2022 lett till en jämnare inkomstfördelning. Färre hushåll har dessutom en låg ekonomisk standard, även om skattesänkningarna inte inneburit några nämnvärda förbättringar för den grupp som tjänar allra minst.
På lång sikt leder skattesänkningarna även till högre sysselsättning och fler arbetade timmar motsvarande 30 000 årsarbetskrafter. Det beror huvudsakligen på förstärkningarna av jobbskatteavdraget som genomfördes 2014, 2019 och 2022.
När fler jobbar kommer skattesänkningen delvis att finansiera sig själv. Dock inte lika mycket som tidigare jobbskatteavdrag.
Skatter är inte bara något vi betalar. De har också en handlingsdirigerande effekt, som inte alltid slår på det sätt vi instinktivt tror.
När politiker fattar ett beslut om höjd eller sänkt skatt är det därför inte bara kronor eller ören de behöver hålla koll på – utan också vilka incitament till ett visst beteende det får.
Därför är den kritik som Riksrevisionen intressant. Granskningen visar att den förra regeringen inte tillräckligt analyserat förslag som kunnat leda till negativa effekter på sysselsättningen, antalet arbetade timmar och inkomstfördelningen.
När effekterna förväntas bli positiva (högre sysselsättning, fler arbetade timmar och jämnare inkomstfördelning) är underlagen utförliga. När de förväntas bli negativa finns inga beräkningar av effekterna alls. Regeringen har därför gett riksdagen ett ofullständig och delvis förskönat beslutsunderlag, enligt Riksrevisionen.
Kritiken rör bland annat beslutet om höjt grundavdrag för personer över 65 år, som inneburit en skattesänkning med ungefär 40 miljarder kronor om året.
Granskningen visar att det höjda grundavdraget har gjort det mindre lönsamt att arbeta efter 65 jämfört med att gå i pension. Men hur sänkningen har slått i praktiken är det ingen som vet. Regeringen saknar relevanta modeller för att analysera äldres arbetsutbud.
Samtidigt som pensionsmyndigheten exempelvis konstaterar att pensionsåldern stegvis kommer att behöva höjas saknar regeringen således verktyg för att utröna hur man kan få fler att arbeta längre.
Besluten fattas med andra ord delvis i blindo. Det är därför lätt att instämma i Riksrevisionens rekommendationer till regeringen: att den förbättrar konsekvensanalyserna i sina propositioner och att den utvecklar en modell för att beräkna effekter på de äldres arbetsutbud.
Det är det minsta man kan begära.