Ledare: SD:s extremism syns i valet av vänner

Det finns olika sätt att läsa Sverigedemokraternas politikutveckling. 

Ett är att fokusera förändringen, de nya sakpolitiska ställningstagandena som enligt vissa partier gör det möjligt att släppa in SD i värmen. 

Men det finns även ett annat sätt, det som handlar om att se kontinuiteten. 

Dit hör de ideologiska fästpunkterna. Det har sagts mycket om partiets strykning av programformuleringen ”nedärvd essens” hos människan. Mindre uppmärksamhet har ägnats åt den reviderade programtexten om ”det biologiska arvet”.

Huruvida den nya skrivningen innebär mer eller mindre krafsande i rasbiologi kan diskuteras. Klart är att SD håller fast vid ett tankespår där gener och arvsanlag görs till en viktig utgångspunkt för politisk filosofi.

Till det oförändrade hör även Sverigedemokraternas val av vänner i utlandet. SD:s tidigare nära relation med de franska fascisterna i franska Front National är väldokumenterad, trots att SD-ledningen försöker retuschera bort också den delen av partihistorien.

Till den gångna helgens landsdagar hade SD bjudit in en lika radikal, och med svenska mått apart, figur: Thierry Baudet, ledare för det nederländska partiet Forum för demokrati, som höll ett anförande.

Denna politiker har nämnts här på ledarplats tidigare. Han har bland annat upprepat den ryska regimens konspirationsteorier om nedskjutningen av det malaysiska passagerarplanet MH17 över östra Ukraina sommaren 2014. Medan en internationell utredning har kommit fram till att planet sköts ner av ryska eller ryskkontrollerade styrkor, och har pekat ut ansvariga, har Baudet sagt att det lika gärna kan ha varit Ukrainas försvarsmakt som gjorde det.

Men det som Baudet förknippas mest med är budskapet att den västerländska civilisationen hotas av utomeuropeisk invandring. Han talar, liksom SD, ofta om en kulturellt självföraktande europeisk elit men slänger sig även med ord som ”raslojalitet”.

Så hur ställer sig SD-ledningen till detta? Jimmie Åkesson fick frågan av TT inför landsdagarna. Vad säger han om att partiets gäst varnat för en afrikanisering av Europa som han sagt att han vill se övervägande vitt och kulturellt som det är?

– Jag känner inte till det där. Jag uttrycker mig inte på det sättet, svarade Åkesson.

Det första ledet är den vanliga Åkesson som när det blir besvärligt inget sett, hört eller vet. Men det är det andra ledet som är mest intressant. SD-ledaren tar inte avstånd från åsikten, utan säger bara att han inte uttrycker sig på det sättet. 

Kan dagens SD illustreras tydligare?