Kortsiktiga särintressen mobiliserar när oljepriset går upp. Mot bättre vetande finns det politiker som lyssnar. Lika högljutt är det inte när priserna för kollektivtrafik ökar.
God debatt behöver gott faktaunderlag. Politiker och andra opinionsbildare som vill debattera bränslepriser har därför skäl att titta på det senaste i ämnet från Statistiska Centralbyrån: Det är inte bilägarna som haft de i procent största kostnadsökningarna för transporter de senaste 20 åren. Det är tåg- och busspendlarna.
SCB har vägt samman priserna för enkelbiljetter och månadskort i kollektivtrafik till ett årligt nationellt medelvärde. Detta har mellan 2000 och 2021 ökat med 139 procent. Detta enligt myndighetens underlag för beräkningen av konsumentprisindex. För bensin är det en 70-procentig ökning, för dieseln en 100 procentig. Detta är inte obetydliga prisökningar, oavsett om det är literpris eller månadskort. Men att reallönerna ökat de senaste två årtionden hör också till bilden.
Det är svårt att göra den här sortens kostnadsjämförelser rakt av. Förutsättningar och övriga utgifter ser olika ut för olika transportsätt. Bilägare behöver bekosta besiktningar, underhåll och reparationer. Samtidigt är bilen många gånger en fråga om bekvämlighet, inte enbart en nödvändighet. Detta undviker ofta högröstade bilintressen att nämna.
Visst är det så att ganska många människor har verkliga behov av bilen. Där kollektivtrafiken är sämre utbyggd och avstånden långa kan detta fordon vara nödvändigt. Men så är det inte för alla som äger och kör bil i vardagen. För dessa handlar det om att underlätta veckohandel eller göra hämtning och lämning på förskolan smidigare. För en del ger det också en känsla av frihet att kunna köra när och vart de än vill.
Dessutom, vilket många debattörer ofta missar, hör det till bilden att den genomsnittliga bränsleförbrukningen hos nya bilar har sjunkit kraftigt de senaste fyrtio åren. Enligt Naturvårdsverket förbrändes det 1978 över en liter bensin per mil. 2016 var det en halvliter. Stora effektiviseringar har skett under 2000-talet. Samma utveckling syns när det gäller dieseln. Efter 2016 har däremot förbrukningen ökat något. Den annars positiva utvecklingen har sedan dess planat ut för att biltillverkare bygger större och tyngre bilar, och konsumenterna köper dem.
Det betyder inte att de stora svängningar som märkts på bränsle- och energimarknaden den senaste tiden inte påverkar människors plånböcker. För dem som kör äldre bilar blir det svårare än för de med nyare. På sikt måste dessa bytas ut. Där blir andrahandsmarknaden för bränslesnåla bilar och elbilar viktig. Reseavdrag som gynnar dem i glesbygd behöver genomföras och är nu på gång. Dagens ordning leder till att många avdrag görs just i storstadsområden.
Oppositionens beställningsjobb till regeringen om sänkt skatt på bensin och diesel gick igenom förra veckan. Fler förslag är på gång och överbuden avlöser varandra. Sådana generella och för klimatpolitiken negativa skattesänkningar bör undvikas.