Det är ingen vacker historia som rullats upp sedan medlemmarna i Botkyrkas arbetarekommun röstade bort gruppledaren och kommunstyrelsens ordförande Ebba Östlin med siffrorna 91–88.
Petningen av Östlin skedde under kuppartade former förra helgen. Med på mötet fanns, enligt röstlängden 23 nya medlemmar. Tillräckligt många för att påverka utgången av omröstningen. Enligt Aftonbladets källor har det bland de nya medlemmarna funnits personer med gängkoppling. Något som dementeras av andra personer som var med på mötet.
Hela historien bottnar i en infekterad konflikt mellan Östlin och en falang av medlemmarna där ord står mot ord
Enligt Östlins försvarare handlar konflikten om att kommunen valde att stänga tre fritidsgårdar och fyra fritidsklubbar som drevs i ABF:s regi. En rapport som kommunen låtit ett säkerhetsföretag ta fram visar på flera allvarliga brister: det har funnits kopplingar till kriminella nätverk och det har skett flera arbetsrättsliga överträdelser.
Enligt Östlins kritiker handlar det i stället om Östlins ledarskap. En intern utredning ska visa på arbetsmiljöproblem, samarbetssvårigheter och bristande kommunikation. Östlin ska ha fjärmat sig alltför mycket från partiets gräsrötter och i stället knutit tjänstemän på kommunen till sig. Detta ska ha lett till att hon tappat förankringen och förtroendet hos medlemmarna.
Det är inte första gången som en ledande politiker röstas bort av medlemmarna. Men det är ovanligt. Anklagelserna som riktas mot Östlin är vaga. Det ter sig dessutom märkligt att Östlin åter fick förtroendet som partiets gruppledare efter valet om hennes ledaregenskaper brustit på ett allvarligt sätt. Missnöjet med hennes ledarstil verkar heller inte ha varit massivt. Röstsiffrorna var jämna. Tar man i beaktande de nya medlemmar som av allt att döma dykt upp på mötet för att peta Östlin hade hon i stället ett ganska stort stöd.
I den här historien finns två frågor som förtjänar extra uppmärksamhet.
Den första rör den påstådda kopplingen till gängbrottsligheten. Att den organiserade brottsligheten utnyttjar luckor i systemen för att roffa åt sig skattemedel är väl belagt sedan länge. Att de också tar nästa steg och skaffar sig inflytande över den politiska makten är logiskt. Om det har hänt i Botkyrka eller inte behöver Socialdemokraterna utreda. De bör dessutom öppet redovisa slutsatserna.
Inget parti kan längre utesluta möjligheten att de blir infiltrade av gängen. Därmed behöver de vara extra vaksamma.
Den andra frågan handlar om politikerns roll. Östlin anklagas för att ha ett alltför nära samarbete med kommunens tjänstemän med eller utan partibeteckning. Underförstått att hon inte per automatik sagt ja när arbetarkommunen begärt att hon ska göra något.
Konflikter i kommuner mellan politiker och tjänstemän blir allt vanligare. Det hänger till stor del ihop med en alltmer professionaliserad tjänstemannakår som står upp för och följer den byråkratiska ordningen. Med andra ord säger de stopp till politiker som vill genomföra åtgärder och förslag som tjänstemännen anser strider mot gällande lagar och regler.
Att Östlin har ett nära och fungerande samarbete med tjänstemännen är därmed inte nödvändigt något negativt. Det kan snarare tyda på att hon respekterar deras professionella roll och fungerar väl som chef.
Frågan är också hur stort inflytande arbetarkommunen ska ha på det dagliga politiska arbetet i kommunen. Att medlemmarna slår fast vilka åsikter och ståndpunkter partiet ska ha i vissa större och ideologiskt viktiga frågor är en del av den demokratiska processen. Partiets representanter i fullmäktige och nämnder har då till uppgift att driva denna politik.
Men mycket av den dagliga skötseln av en kommun har väldigt lite med dessa beslut att göra. Att medlemmarna även ska ha inflytande över och kunna påverka i detaljfrågor i den kommunala verksamheten är långt ifrån självklart. Det skulle exempelvis vara rent ut sagt olämpligt om medlemmarna skulle ha inflytande i frågan om ABF ska få fortsätta att driva fritidsgårdar eller inte. Med tanke på de band som finns mellan ABF och arbetarkommunen skulle det även ge upphov till misstankar om jäv.
I frågor som dessa är det i stället de folkvaldas uppgift att säkerställa att det görs en strikt professionell bedömning.
I grund och botten är det en fråga om respekt för varandras uppdrag som bottnar i en tydlig gränsdragning var de olika rollerna börjar och slutar.