Det är inte så lätt för stat och kommun att få folk att bo där de inte vill. Så är det hittills med den nya Ebo-lagen.
Lagen innebär att vissa kommuner, däribland Eskilstuna, vill undanta vissa socialt belastade stadsdelar från bosättning av asylsökande. De som väljer att bo där mister sin dagersättning från Migrationsverket.
Från början ville Eskilstuna undanta hela kommunen. Det var inte lagens syfte, varför regeringen stängde den luckan.
Men nu finns det en rad bostadsområden i de flesta större städer varifrån kommuner försöker mota bort asylsökande. Så har det dock inte blivit, enligt en sammanställning av SVT utifrån en rapport från Migrationsverket. Asylsökande avstår hellre från dagersättningen än väljer bort att bo hos anhöriga.
De är ännu för tidigt för några definitiva slutsatser. De nya reglerna har bara funnits i runt ett halvår. Men tendensen finns där och den borde inte förvåna. Den ekonomiska drivkraften är svag. 71 kronor om dagen, som asylsökande får som mest, är inte mycket pengar att tacka nej till när alternativet är att välja bort ett boende som man upplever som tryggt. Den ansvariga på Migrationsverket spekulerar också i de termerna i SVT.
Det påminner om den nedprioriterade frågan om de asylsökandes ersättning. 71 kronor om dagen är samma nivå som 1994. Sedan dess har priserna totalt stigit med 35 procent medan lägenhetshyrorna nästan fördubblats.
Om man bor på Migrationsverkets anläggning, och har därmed boendet betalt, motsvarar ersättningen ungefär halva existensminimum i försörjningsstödet. Om man väljer eget boende är dagersättningen densamma, vilket bygger på att man får bo hos någon gratis.
Det är uppenbart orimligt. Om politikerna vill att asylsökande i Ebo ska ha anständiga boendevillkor, bör de först och främst höja ersättningen till dem.
Men utvecklingen visar också hur feltänkta de nya begränsningarna är. De är en byråkratisk konstruktion med dålig verklighetskontakt.
Många asylsökande väljer att bo med folk de känner, och i praktiken nära större arbetsmarknader, i stället för isolerat eller med främlingar i anläggningsboende. Det är mänskligt, sunt och rationellt, varför denna frihet bör finnas i asylmottagandet. Trygghet och tidig etablering av sociala nätverk direkt i mötet med Sverige ligger i allas intresse.
Utöver att använda de verktyg som kommunerna har mot trångboddhet kan de arbeta för att öka bostadsbeståndet totalt. Migrationsverket kan se till att korta handläggningstiderna av asylansökan.
Men sluta klåfingra i var de asylsökande får och inte får bo.