Under oktober har hundratals operationer ställts in eftersom företaget Apotekstjänst, som är ny leverantör av engångsartiklar till sjukvården i Sörmland, Uppsala, Västmanland, Dalarna och Örebro, inte levererat tillräckligt med exempelvis platshandskar, sprutor och kanyler. Samtliga regioner, utom Sörmland, har haft stabsläge, vilket innebär att de letts av en särskild organisation, och i Uppsala har operationer av barn skjutits upp.

Det finns minst två saker att lära av haveriet. 

Den första är att alla regioner i Sverige behöver göra som Sörmland och ha ett beredskapslager som sjukhusen kan fylla på ifrån. Det handlar inte främst om att parera för eventuella övergångsproblem när man byter leverantör, utan om att det kan uppstå krissituationer som innebär att leveranser stoppas, vilket inte får slå ut svensk sjukvård.

Men eftersom även ett beredskapslager förr eller senare tar slut måste regionerna även vara mer på tårna än i dag. På måndagens möte mellan Apotekstjänst och ansvariga politiker beslutades att man från och med nu ska be andra aktörer om hjälp, vilket bör vara en självklarhet. Men krismötet borde ha ägt rum långt tidigare, eftersom problemen uppstod i princip direkt när Apotekstjänst tog över som leverantör den 1 oktober.

Det andra som blivit uppenbart är att det är dags att se över upphandlingsrutinerna. Trots att det skedde en överlämning från den förra leverantören till den nya rämnade situationen efter en dryg vecka. Och det håller inte att invända att de flesta verksamheter har vissa inkörningsproblem, även om regionerna gott hade kunnat fylla på lite extra under hösten för att klara inledande svårigheter. 

Med facit i hand går det inte att bortse ifrån att Apotekstjänst bland annat vann upphandlingen eftersom dess tjänster kostar 46 miljoner kronor per år, vilket är 14 miljoner mindre än den förra leverantören, som säger att deras företag inte skulle ha klarat uppdraget på den summan (Dagens medicin, 14/10). Det ligger alltså nära till hands att misstänka att företaget som överklagade beslutet, med motiveringen att Apotekstjänst saknar den erfarenhet som krävs för att klara verksamheten, har vissa poänger.

Dessutom har Apotekstjänst en dålig historia. När företaget för några år sedan började leverera dospåsar med läkemedel stämdes det av flera regioner för brister i logistiken – patienter hade fått fel medicin – samt för att kostnaderna blev högre än avtalat, vilket slutade med förlikning (DN, 16-17/10).

I Sörmland drabbades bland andra hemtjänsten i Skiftinge, där cirka 30 patienter en dag stod utan medicin eftersom leveransen uteblivit. Inspektionen för vård och omsorg kom senare fram till att felet var både Apotekstjänsts och landstingens, eftersom de inte förberett sig tillräckligt inför leverantörsbytet (Eskilstuna-Kuriren, 17/1-2015).

Sannolikt är det samma brist på förberedelser som blottats under de senaste veckorna. Främst hos Apotekstjänst, vars vd avgick på måndagen. 

Men det finns även anledning att se över vilka regler och rutiner som ska gälla vid komplicerade offentliga upphandlingar, där felaktiga eller uteblivna leveranser kan handla om liv och död. Det gäller inte bara i de drabbade regionerna, utan i Sverige generellt. 

Det är inte säkert att lägsta pris alltid ska vinna.