Förtidspension får inte vara en enkelriktad väg från arbetsmarknaden.
Vi har sett goda exempel på företag som ser möjligheter i det som så lätt avfärdas som ett hinder. Diagnosen Asperger ger ofta en förmåga att tänka utanför ramarna och en hängivenhet inför uppgifter som intresserar, det är ett välkänt exempel men långtifrån det enda på handikapp som kan förvandlas till resurser.
Det finns arbetsförmedlare som hängivet ägnar sig åt att förmedla sådant här nytänkande in i näringslivet. Men det finns också myndigheter som sätter käppar i hjulen.
Våra landstingspolitiker vill ofta göra gällande att de särskilt ser till svaga människors behov. Men urvalet haltar. Barn påstås vara svaga, oavsett vilken familjeekonomi de lever i, och brukar därför ges gratis sjukvård. Annat är det med den vuxne som har kravlat sig ur ett beroende och kämpar för en återanpassning i samhället.
Körkort är ofta förutsättningen för att den med strulig bakgrund ska kunna få ett jobb. Med ett tidigare drogberoende i ryggsäcken är villkoret för körkort att man håller sig ren, vilket kontrolleras med återkommande besök på vårdcentralen. Till skillnad från andra patienter får dessa människor betala fullt pris – ingen hjälp att hämta från Försäkringskassan. Varför?
Ingen sjukvårdsbudget står och faller med de här tusenlapparna, skälet måste alltså vara ett annat. När drogpolitik diskuteras kommer gärna allmänprevention upp. Ungdomar ska tidigt lära sig att droger är farliga så bruket av dem måste vara straffbart. Men att straffa den som har tagit sig ur missbruket och vill leva ett samhällsnyttigt liv med betungande extra pålagor – hur ser den logiken ut?
En annan kategori som anses kunna betala betydligt mer för att ha körkort är de som har ADHD-diagnos. Transportstyrelsen har börjat skicka ut krav på att dessa människor ska genomgå särskild medicinsk prövning för att få behålla – eller bli av med – körkortet.
På Transportstyrelsens hemsida heter det att den medicinska undersökningen ska göras av en specialist. Verkligheten har emellertid visat att det inte är en neurolog som Transportstyrelsen avser utan en så kallad trafikmedicinare. Denna speciella kategori läkare handplockas av myndigheten och debiterar kring 3 000 kronor för varje undersökning. Eftersom det är upp till var och en av dessa läkare att avgöra hur många gånger per år patienten ska behöva komma igen så kan det bli rätt betydande summor. I synnerhet för den ADHD-drabbade.
Det finns exempel på människor med ADHD som tvingats sluta köra bil. Andra som är beroende av att köra för sitt arbete får uthärda kostnaden. Alternativt sluta jobba.
Återstår i så fall sjukpension, vilket är ett nederlag både för den drabbade själv och för samhället.