Ledare: Ska EU komma överens om migrationen måste alla bidra

EU:s migrationspolitik är på väg att omdanas. Men vad är det för regelverk som är på väg att växa fram?

Det finns ett uppenbart behov av en ny migrationspolitik inom EU. Frågan har stötts och blötts i Bryssel men medlemsländerna har haft svårt att komma överens om ett nytt regelverk. Detta trots att ingen EU-stat är riktigt tillfreds med dagens situation.

Unionens gränsområden belastas hårdare än övriga delar av EU. Samtidigt som asylsökande alltför ofta behandlas illa i gränsländernas läger och asylprocesser. 

Få vill säga vad det stora problemet är: Det utbreda flyktingmotståndet. Många länder är nämligen ointresserade av att avlasta unionens gränsländer dit många asylsökande tar sina första steg på EU-mark. Och medlemsländerna har inte direkt sprungit benen av sig när frivillig omfördelning av asylsökande varit aktuellt.

För att komma till rätta med dessa problem har EU-kommissionen tagit fram ett förslag på ny "migrationspakt", som EU-parlamentet nyligen tagit ställning till. Förslag på förändringar har gjorts. Nästa steg är ministerrådet. Det handlar om snabbare bedömning av asylskäl i direkt anslutning till gränsländerna. Om hur gränskontroller ska finansieras. Men också den så kallade "solidaritetsmekanismen" som ska fördela asylsökande och ansvar mellan medlemsländerna. 

I framtagande av den nya migrationspakten har den tidigare moderate partisekreteraren och numera EU-parlamentarikern Tomas Tobé (M) stått i centrum.

Han utsågs för ett par år sedan till parlamentets huvudförhandlare. I den rollen har hans uppgift varit mindre av partilojalitet och personligt tyckande och mer av att samla och överbrygga. Och även om det finns delar i förslagen som bör kritiseras, verkar han ha lyckats med överbryggandet. Han var därför nyligen med i Ekots Lördagsintervju.

Men delar av migrationspakten riskerar urvattnas i ministerrådet. Den föreslagna bindande solidaritetsmekanismen, kan bland annat skjutas ned. Även Tobés egen M-ledda regering i Sverige har luftat kritik mot den – inte minst från SD-stödet.

Mekanismen innebär att om ett stort antal asylsökande anländer till ett eller flera länder ska dessa EU-stater få hjälp av andra medlemsländer. Antingen ska de stötta genom att ta emot en del av de asylsökande. Eller så ska de hjälpa genom kapacitetshöjande åtgärder i mottagarländerna. Hur stödet ska se ut ska varje enskild stat själv bestämma. Men klart är att en väsentlig del av EU-stödet ska vara omfördelning av asylsökande. Och om inte tillräckligt många tar emot dessa asylsökande kan kommissionen tvinga länderna. Det gjorde Tobé klart i Ekot-intervjun.

Och även om detaljerna i mekanismen kan diskuteras, verkar denna avvägning mellan frivillighet, solidaritet och tvång vara det bästa möjliga i dagens EU-parlament.

Det finns dock ett svepande uttalande i intervjun som behöver bemötas. Återigen pratar han om att en majoritet av de som söker asyl är så kallade "ekonomiska migranter" som får avslag på sin ansökan. Migrationspolitiker som Tobé vet bättre än så. 

Först och främst: Den som får avslag på sin asylansökan är inte nödvändigtvis "ekonomisk migrant". Det handlar om människor som flyr undan många olika sorters hotfulla eller besvärliga situationer. Det kan handla om fiendeklaner, knarkligor och förtryckarstater. Att bevisa förföljelse eller den sortens utsatthet är svårt. Och för att få asyl ska man heller inte kunna fly inom sitt eget land. 

Och ja, strax under hälften av förstagångsasylansökningarna i EU förra året ledde till positiva beslut – i förstainstansen. Men lägger man till de som sedan får ja i överklagandeprocessen stiger andelen beviljade till strax över 60 procent.

Avslutande tanke: Var i migrationspakten kan vi se det senaste årets erfarenheter med de ukrainska flyktingarna? Förvisso finns det skäl att kritisera hur Sverige bemött dessa människor. Men i sin helhet har EU:s massflyktsdirektivet fungerat väl. Gränserna för ukrainarna har i praktiken stått öppna. Uppehållstillståndsprocesserna har i huvudsak gått smidigt.

Dagens mottagningssystem behöver därför bytas ut mot ett mer öppet och smidigt dito. Är politiker i EU och Sverige inte försiktiga riskerar de knöla till redan lättigenkorkade system. Det förlorar vi alla på.