Lärarfacken, SKL, Almega, Arbetsförmedlingen och flera högre lärosäten har kommit överens om en snabbare väg in på svensk arbetsmarknad för nyanlända lärare och förskollärare. Praktik på skolor och förskolor ska värvas med studier i yrkessvenska och lärarförberedande kurser på universitetet.
Det här är en del av de snabbspårprojekt som regeringen lanserade i början av förra året. Initiativet är lovvärt, inte tal om annat. Problemet är att regeringen samtidigt stänger vägen till snabbspåret för många nyanlända.
Det handlar om skärpningarna av asylpolitiken. Enligt det lagförslag som nu är ute på remiss kommer uppehållstillstånd till gruppen alternativt skyddsbehövande, däribland krigsflyktingar, bli tillfälliga och ettåriga. Om skyddsbehovet kvarstår efter ett år, förlängs det ett år i taget.
Arbetsförmedlingen får i sin tur inte sätta upp en etableringsplan för den nyanlände som pågår under längre tid än uppehållstillståndet. För alternativt skyddsbehövande gäller då ett år – på pappret. I praktiken blir perioden kortare eftersom det går lite tid mellan stämpeln i passet och beslutad etableringsplan.
Snabbspår är tänkt att vara en snabbare väg in i ett yrke, jämfört med de vägar som funnits tidigare. Men det är inget trollspö. För att arbeta som lärare eller exempelvis läkare och sjuksköterska – yrken där det också finns snabbspår – krävs goda, yrkesspecifika svenskkunskaper. Ett år räcker kanske för de allra mest talangfulla. Alla andra behöver längre tid än den som Arbetsförmedlingen tillåts ge dem i etableringsplanen.
Det här problemet lyfte Akademikerförbundet SSR i en debattartikel i Svenska Dagbladet i torsdags. Kopplingen mellan de ettåriga uppehållstillstånden och etableringsplanen är bara ett av flera problem. Personer som vill komplettera sin högskoleexamen eller läsa något annat på högskolan kan glömma det. Att inom ett år från det positiva beslutet om uppehållstillstånd hinna söka en utbildning, bli antagen, få studiemedel hos CSN och slutföra utbildningen är en omöjlighet för de allra flesta.
Den nyanlände som struntar i allt detta och i stället tar vilket jobb som helst kan däremot få ett permanent uppehållstillstånd samt möjlighet att ta hit sin make/maka och barn. Enligt den föreslagna lagen får nämligen alternativt skyddsbehövande inte automatisk rätt till familjeåterförening, som de har haft hittills.
Akademikerförbundet SSR ser en risk att nyanlända akademiker därmed får en längre väg till det yrke de borde vara kvalificerade för.
Hur man än vrider och vänder på det står det klart att skärpningar av asyllagstiftningen kommer att göra det svårare för människor att komma in i det svenska samhället.
De tillfälliga uppehållstillstånden och ett stopp för familjeåterförening skapar osäkerhet om framtiden och oro hos flyktingen, byråkratiskt krångel och sämre vägar till egen försörjning.
Regeringen kan förstås bevilja undantag och lättnader i regler för etablering. Men den kommer inte ur en grundläggande motsättning i sin egen politik. Regeringen kan inte ge de nyanlända de bästa förutsättningarna för att starta ett nytt liv i Sverige. Inriktningen i den nya asylpolitiken syftar nämligen till att göra den första tiden i det nya landet svårare och mindre trygg. Så att färre asylsökande reser hit.