I veckan kom ännu ett exempel på riskerna med distansundervisning i grundskola och gymnasium. Denna gång gällde det sörmländska Öknaskolans Naturbruksgymnasium. 

Andelen av gymnasiets elever som gick ut i våras med fullständiga betyg var avsevärt lägre än tidigare år. Under ett normalår handlar det om 85-90 procent. I våras var det 69. Det gick att läsa om i Katrineholms-Kuriren i tisdags. Till tidningen berättar Mikael Palo, verksamhetsområdeschef för kultur och utbildning i Region Sörmland, att mycket av det beror på övergången till distansundervisning.

Så är det antagligen. Fjärrstudier har sina fördelar. Ungdomar som ofta är frånvarande på grund av mycket skolk eller återkommande sjukdom kan lättare delta i undervisning. För gymnasister kan det också minska behovet av långt pendlande när det är frågan om korta skoldagar. Dessa digitala metoder bör därför alltid finnas som en möjlighet. De som helt avfärdar dem behöver tänka om. 

Men mer distansundervisning är inte bekymmersfritt. Under pandemin har skolor, både högstadier och gymnasier, varit stängda för klassrumsundervisning till och från. Det har varit nödvändigt. Men det har inte varit brist på rapporter i medier om högstadie- och gymnasieelever som mått dåligt av att hållas ifrån klassrum, eller betyg och lärande som tagit stryk.

Situationen för barn med svåra hemförhållanden har varit än värre. Och har förstärkts av att idrottsklubbar och andra föreningar ställt in sociala aktiviteter på grund av smittorisk och restriktioner. Sådan isolering påverkar människors mående negativt, i synnerhet när det gäller unga. Det krävs inte mycket tankekraft att komma till slutsatsen att tonåringar som mår dåligt presterar och lär sig sämre i skolan. Sådana konsekvenser behöver de som krävt hårdare nedstängningar av samhällets olika delar påminnas om.

Och ändå har många skolor gjort mycket för att minska dessa skadeeffekter. Elever som haft det särskilt svårt att plugga på distans har tillåtits av en del skolor att komma in och fått visst lärarstöd i klassrummet. På andra håll har det varit frågan om att varva skolschemat med fjärrstudier och närundervisning så att ett begränsat antal elever eller klasser fått närvara i skolan. 

Hårda krav om enbart digital undervisning hade drabbat gymnasier med många praktiska moment särskilt hårt. Och frågan är om elever som inte kunnat göra viktiga delar av sin utbildning verkligen lärt sig sådant de behöver inför arbetsliv eller fortsatta studier. Därför har det varit bra att vissa gymnasier, däribland Öknaskolan, har kunnat ta in ett fåtal elever i taget för att göra dessa moment.

Erfarenheterna från pandemin är många och i skolan finns flera. Det är lärdomar som måste tas med inför nästa kris.