Kommunala skolor har ansvar som de fristående saknar. Trots detta får de lika betalt. Denna orättvisa behöver politikerna göra något åt.

Som så ofta annars stavas frågan resurser och ansvar. Hur dessa fördelas lägger förutsättningarna för en god verksamhet. Och i dag har kommunala skolor krav på sig att erbjuda plats åt alla barn som bor i närheten. Det innebär att dessa skolor behöver ha viss överkapacitet för att klara av sitt uppdrag. Friskolor kan i stället sätta tak för antal barn och stanna där. Men när skolpengen sätts är den baserad på den genomsnittliga kostnaden per elev i den kommunala skolan – något avdrag för de uppgifter som friskolorna saknar görs i dag inte.

Detta verkar en del aktörer tycka vara rättvist. Det är det inte. Resultatet är att skattebetalarna betalar för tjänster hos friskolorna som i praktiken inte finns. Detta leder till konkurrensnackdelar för de kommunala skolorna.

Försöken att reformera denna del av skolpolitiken möts med motstånd. I huvudsak från de friskolor som gjort denna orättvisa till affärsidé. Men också från de politiker som lyssnar på dessa kortsiktiga egenintressen. Senast förra månaden stoppade ledamöterna i M, KD, L, SD men också C, regeringens förslag att göra en del nödvändiga förändringar av skolpengen. Ramsor som snickrats samman av en del särintressen upprepades i partiernas motioner. Slutsatserna som dragits i Åstrandsutredningen var inte nog – mer utvärdering av skolpengen behövs var svaret från vissa. En del ville invänta Riksrevisionens granskning av skolpengen innan beslut skulle fattas. 

Och nu har revisionens slutsatser trillat ner. Riksrevisionen konstaterar mycket av det vi redan vet om skolpengsreglerna. Bland annat att systemet missgynnar kommunal skolverksamhet och motverkar mål om en likvärdig skola. Kan dessa slutsatser övertyga även de mest motsträviga partierna? 

Samtidigt finns det skäl att vara skeptisk till de lösningar Riksrevisionen föreslår. Det efterfrågas en nationell schablonpeng för fristående skolor – inte baserad på kommunala beräkningar som i dag. Förslaget bör inte helt avfärdas – de kommunala skolornas verksamheterna skiljer sig mycket från de friståendes. Samtidigt ser förutsättningarna olika ut i olika kommuner. Då skolan är kommunal, inte statlig, bör kommunen även i fortsättningen vara fastställa friskolornas belopp – fast inom regler som upprätthåller att ersättning ges med hänsyn även till skillnader i ansvar och uppdrag.

Det kan finnas detaljer som regeringen behöver klara ut för att få fler partier med på tåget. Det kan finnas sådant i det Riksrevisionen säger om skolpengens utformning som behöver lyssnas på. Men en revidering som leder till fortsatta konkurrensfördelar åt friskolorna får det inte bli.

Kommunernas skolor behöver ha ersättning för det merarbete de gör och för det större ansvar de tar för eleverna. Friskolorna ska inte få betalt för sådant de inte utför. Det är liberalt. Det är rättvist.