Har effektiva åtgärder mot pandemin hindrats av att svensk lag inte tillåtit effektiva åtgärder? Diskussionen kan behövas, kommissionen som nyss tillsattes kan väntas ta upp den.
Men behöver något göras är det inte att riva i grundlag, utan att komplettera vanliga lagar, främst smittskyddslagen. Utrymme för det ges i Regeringsformen. Där har riksdagen tagit hänsyn just till faran av allvarliga epidemier.
Men en mytbildning om att själva statsskicket orsakat många dödsoffer kan vållas av en DN-artikel i söndags, av juristprofessorn Joakim Nergelius och nationalekonomen Lars Jonung. Författarna avslutar dock med att de vill varna för ökad maktkoncentration och förhastade lagändringar.
Fri- och rättigheter som särskilt berörs i en pandemi är rätten att förflytta sig, mötesfriheten samt skyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp – som även gäller en del medicinska undersökningar. Men i allt detta får inskränkningar göras med av riksdagen stiftad lag.
Regeringsformen omöjliggör alltså inte en smittskyddslag som i en mycket samhällsfarlig epidemi öppnar för fler och mer ingripande restriktioner än de som förutses i nuvarande lag. När den senare antogs av riksdagen 2003 var debatten om smittskydd mycket starkt präglad av kritik mot en del tvångsåtgärder som varit aktuella under aidsepidemin.
Nuvarande justitieministern Morgan Johansson (S) var då biträdande socialminister och ansvarade för den första propositionen. En annan coronasjukdom, SARS, hade då nyss gett upphov till pandemi. Han hade tillsatt ännu en utredning, om smittskydd vid mycket samhällsfarliga sjukdomar.
I riksdagen invände främst förre socialministern Gabriel Romanus (FP) mot att den biten fattades i den nya lagen. Redan året därpå kom dock ännu en proposition från Morgan Johansson. Då infördes det i dagens läge mycket viktiga begreppet ”samhällsfarlig sjukdom”. Dit hör nu covid 19, SARS, ebola och smittkoppor. Dessa ger utökade befogenheter till smittskyddsläkare och till Folkhälsomyndigheten.
Men är de tillräckliga? Frågan kan med fog ställas. Möjlighet till reserestriktioner mellan landsdelar med olika smittoläge, liksom obligatorisk provtagning och vaccinering, hör till det som borde övervägas. Nuvarande pandemi är nog så allvarlig. Men den påminner också om att juridik, beredskapslagring och annat bör räcka även för något värre, såsom ett virus med smittsamhet som smittkoppor.
Rätt utformad är en starkare smittskyddslag inget hot mot demokrati och frihet. Samtidigt gör framväxten av nya auktoritära rörelser det till en viktig sak i alla fria länder att tänka på hur hållfasta de demokratiska institutionerna är. Står de pall ifall radikala politiker för en tid kommer åt makten och då försöker göra sig kvitt spelregler, skydd för rättsstaten och medborgerliga friheter?
Mot den bakgrunden är en försåtlig mytbildning, där det svenska statsskicket görs till pandemidödens påstådda orsak, något det verkligen gäller att se upp med.