Mer vård exempelvis vissa operationer skulle kunna köpas in från andra regioner.
På ett sätt har politikerna i Region Sörmland ”haft tur”. I år kommer alla 21 regioner i Sverige få ett negativt ekonomiskt resultat – det sammantagna underskottet beräknas uppgå till 12 miljarder kronor. Den enskilt viktigaste förklaringen är höga pensionskostnader som beror på inflationen. Men andra prisökningar och lågkonjunkturen bidrar också till de ansträngda finanserna.
Och att dessa faktorer spelar roll är svårt att förneka.
Men de är inte den grundläggande orsaken till de ekonomiska problemen i Sörmland. Det nationella krisläget gör dock att regionpolitikerna kan fortsätta att låtsas som de ”bara” har samma problem som alla andra regioner att tackla.
Redan innan inflationen sköt i höjden och lågkonjunkturen slog till hade Region Sörmland stora ekonomiska problem. Under pandemin doldes detta genom de massiva statsbidrag som då betalades ut. Men för den som skrapade på ytan var det inte svårt att se att regionens vanliga intäkter inte räckte till.
Det är därför hög tid för samtliga regionpolitiker att se sanningen i vitögat. Att kostymen är alldeles för stor.
Sörmland är inte någon stor region. Till landytan är länet det femte minsta i landet med cirka 300 000 invånare. Befolkningskurvan pekar nedåt.
Ändå har regionen tre sjukhus eller fyra om man även räknar in Karsudden vars upptagningsområde sträcker sig över flera regioner. Att regionen har så många sjukhus förklaras främst av geografiska skäl. Eskilstuna, Katrineholm och Nyköping är tre separata noder på kartan.
Hälso- och sjukvården är den klart största verksamheten i regionerna. Kostnaderna motsvarar cirka 90 procent av Region Sörmlands totala utgifter på 12 miljarder kronor.
Ska man skära i regionens verksamheter kommer vården därför alltid att drabbas hårdast.
Allt är dock inte nattsvart. Prognoserna pekar på att det blir enklare att få ihop ekonomin nästa år, främst för att pensionskostnaderna för den egna personalen minskar kraftigt.
Men på sikt ökar ändå kostnaderna stadigt. Det har till stor del att göra med den demografiska utvecklingen. Personer mellan 18 och 65 år minskar medan andelen över 65 år ökar markant och snabbt.
Att fler människor lever längre är positivt. Men med stigande ålder ökar risken för sjukdom, vilket innebär högre vårdutgifter. Nya innovativa och effektivare läkemedel tenderar till exempel att vara dyrare än de gamla. För andra året i rad har exempelvis regionernas kostnader för läkemedelsförmånen ökat med cirka 10 procent per år.
Reglerna om god ekonomisk hushållning kräver samtidigt att regionerna över tid ska gå med överskott.
Den här utvecklingen innebär på sikt att man kommer att behöva höja skatten. Eftersom Region Sörmland har Sveriges lägsta regionskatt finns det utrymme – men det riskerar att ätas upp, enbart av kostnadsökningarna.
Politikerna i regionfullmäktige måste våga fatta fler svåra och impopulära beslut.
Den här utvecklingen och vad den får för konsekvenser talar inte regionpolitikerna om – åtminstone inte med sina väljare.
Budskapen, i svepande ordalag, handlar i stället om ett utmanande läge och om allt de vill göra – inte det faktum att de målat in sig i ett hörn.
När politikerna bestämmer sig för åtgärder för att få ordning på ekonomin handlar det inte om det stora och svåra beslut som måste fattas även om att det kanske kan verka så. Regionen drar ned på personalen, men eftersom man samtidigt inte minskar på omfånget på verksamheten innebär det att den personal som finns kvar måste göra mer och springa fortare.
Det som skulle behövas nu är en kartläggning över dagens och framtidens vårdbehov. När andelen barn och unga minskar och de äldre ökar borde det exempelvis få konsekvenser för vårdutbudet. När kartläggningen är klar bör man undersöka om vården ska ske i egen regi eller om det är bättre för patienterna att vården köps in från någon av grannregionerna.
Det här är oändligt lättare att skissa på i text än att genomföra i praktiken. Men det är nödvändigt.