Vad skulle bli bättre om arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) avsattes? Ingenting alls. Tvärtom skulle det arbete som den politiska striden gäller, en reform av Arbetsförmedlingen, bli svårare med ett byte i toppen på Arbetsmarknadsdepartementet.
Men sådant är det politiska spelet. Vänsterpartiets ledning vill, om inte stoppa, så i grunden förändra en reform som man är emot, samt markera för sina medlemmar att V inte är en dörrmatta för regeringen. I den strävan går man med på att dansa tillsammans med SD, M och KD, som mest är ute för att stöka till det för regeringen.
De tre sistnämnda partierna ville i sina valmanifest gå minst lika långt i förändringen av Arbetsförmedlingen som den pågående reformen. De skrev om att ”lägga ner” myndigheten, avveckla program och ge privata utförare en större roll för arbetet med de jobbsökande.
Medan valmanifesten skrevs behandlades dessa frågor i Arbetsmarknadsutredningen, tillsatt av S-MP-regeringen 2016 och ledd av Cecilia Fahlberg Pihlgren, tidigare ordförande i tjänstemannafacket Unionen. Den blev klar i januari i år.
Utredningen konstaterade att det var för svårt att värdera prestationerna i Arbetsförmedlingens arbete med arbetslösa, samt att jämföra egna insatser med dem från privata utförare.
Man föreslår att interna och externa (privata) aktörer – som redan före reformen stod för 60 procent av Arbetsförmedlingens verksamhetskostnad – behandlas mer likvärdigt och att ett enhetligt och utförarneutralt utbud av arbetsmarknadstjänster införs. De privata arbetsförmedlarna ska få betalt utifrån deras förmåga att få folk i arbete.
Arbetsförmedlingens anslag ska successivt sänkas för att öka drivkrafterna för automatisering och digitalisering. ”En mer kostnadseffektiv verksamhet bedöms möjliggöra årliga besparingar om minst 1,5 miljarder kronor från och med det år förslagen genomförs”, skriver utredningen.
Reformuppdraget till Arbetsförmedlingen, som gavs på våren, utgår från Januariavtalet mellan S, MP, C och L men överensstämmer i sina huvuddrag med utredningen.
Det är möjligt att reformeringen riskerar att få för snäv tidsplan och att den kraftiga neddragningen i anslag till arbetsmarknadsområdet har varit för stor – främst på grund av minskningen i M-KD-budgeten som kom att gälla från årsskiftet.
Men att beskriva förändringen som en slarvig och överideologiserad centerpartiprodukt, vilket gärna görs på flera håll, är direkt fel. Reformerna har stötts och blötts i en statlig utredning och är brett förankrade, inte minst hos arbetsmarknadsorganisationerna. På torsdagen gav regeringen också uppdraget till Arbetsförmedlingen att säkerställa, som det heter, närvaro i hela landet.
Tillvägagångssätt kan alltid modereras. Men det vore djupt oseriöst om framför allt M och KD röstade för att fälla ett statsråd på grund av en politik som de själva gick till val på, och där bristerna delvis beror på den anslagsminskning som de själva har drivit igenom.