I samhällsdebatten är det ofta bra att kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Problem är sällan svartvita.
En av frågorna som förtjänar att granskas från flera olika aspekter är den om välfärdssamhällets yttersta skyddsnät: försörjningsbidraget.
Bidraget utgår från den så kallade riksnormen, som baseras på Konsumentverkets senaste pris- och konsumtionsundersökningar. Normen som fastställs av regeringen varje år är gemensam för alla kommuner.
Vi är på väg in i en lågkonjunktur samtidigt som inflationen rusar och priserna höjs. Beskedet att riksnormen för 2023 höjs med 8,6 procent var därför knappast överraskande för den som är insatt i hur normen räknas ut. Kommunerna borde därför redan ha tagit höjd för ökningen i sina budgetar.
Så när kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna, Jimmy Jansson (S), rasar över höjningen i Eskilstuna-Kuriren efter beskedet om höjningen är det därför delvis ett spel för gallerierna.
Det är visserligen förståeligt att han är irriterad över att kostnaden för försörjningsstödet beräknas öka med 20 miljoner kronor under 2023. Men det är oförståeligt att han låter sin ilska gå ut över bidragstagarna i stället för lagstiftaren.
Att sparka nedåt på dem som redan ligger i stället för uppåt är ett retoriskt grepp som helt i onödan spär på fördomar och bidrar till en hårdare samhällsdebatt. Är det verkligen så Jansson vill leda staden?
Men med det sagt går det ändå att ifrågasätta höjningen. För Jimmy Jansson har samtidigt rätt när han ifrågasätter höjningens effekter på arbetslinjen. Att de som jobbar inte kan räkna med samma höjningar av lönen skickar inte rätt signaler.
Att leva på försörjningsbidrag är samtidigt inte en dans på rosor. Det ska garantera en skälig levnadsnivå för den som får det under en kort tid.
Då försörjningsbidraget blir långvarigt. Det vill säga varar längre än tio månader under ett kalenderår eller är återkommande under flera perioder ökar risken för ett långvarigt socialt utanförskap. Och det är barnen som betalar det högsta priset.
Det finns starka samband mellan barn som växer upp i familjer med återkommande försörjningsstöd och låga meritvärden i grundskolan. De har också lägre sannolikhet att klara gymnasiet. Risken att barnen själva blir beroende av försörjningsstöd ökar med 70 procent. De har dessutom redan under barndomen sämre hälsa och risken för en ogynnsam psykosocial utveckling är hög.
Man ser inte samma riskbild hos barn bland låginkomsttagare. Det är en av flera poänger med arbetslinjen.
De närmaste åren kommer fler familjer sannolikt behöva försörjningsbidrag. Frågan måste därför ställas: hur vill du minska riskerna bland de barn som berörs och hur tänker du arbeta för att ändra beräkningen av riksnormen, Jimmy Jansson?