Socialnämndens ordförande, Göran Gredfors (M), konstaterar att nämnden hamnat i ett läge där den måste prioritera bland verksamheterna.
Socialnämnden i Eskilstuna beslutade nyligen att lägga ned den kolloverksamhet som kommunen har bedrivit sedan 1936.
På kommunens webbsida förklarar socialnämndens ordförande Göran Gredfors (M) nämndens beslut: ”En nämnd får inte gå 40 miljoner back. Kolloverksamheten kostar drygt 9 miljoner varje år. Finns inte medlen då finns heller inte möjligheten att bedriva verksamhet. Hade det inte varit det här vi la ner hade det varit tvunget att vara något annat. Det är tyvärr där vi befinner oss.”
Ett annat sätt att uttrycka det är att kolloverksamheten var lättast att offra. I nämnden har den politiska majoriteten i kommunen (S och M) majoritet.
Det kan därför tyckas något förvånande att den politiska majoriteten med S i spetsen samtidigt bedriver rädda en rädda kollo-kampanj.
Men det är fullständigt logiskt om du frågar majoritetens representanter. För det de vill säga är att socialnämnden inte längre har råd med verksamheten. Men att kommunen ändå kan ha det.
Därför vill den politiska majoriteten att kommunstyrelsen ska ”utreda den framtida kolloverksamheten i Eskilstuna kommun. Detta för att få till en breddad bas, gärna i samarbete med civilsamhället.”
Ambitionen att fler barn ska få tillgång till kollo är inte fel. Men det finns mycket goda skäl för kommunen att behålla den kolloverksamhet som redan bedrivs.
Från och med i år riktar kolloverksamheten in sig på barn i årskurs 1–6 som ”bedöms omfattas av riskfaktorer vilka ses kunna påverka barnets hälsa och utveckling negativt på kort eller lång sikt”.
Det kan exempelvis röra sig om barn som kommer från familjer där det förekommer våld, missbruk eller kriminalitet. Det vill säga den grupp barn som socialtjänster i hela landet har svårt att nå och ofta inte ger tillräckligt med hjälp och stöd till.
Eskilstunas två kommunala kollon riktade från och med i år in sig på särskilt utsatta barn i årskurs 1–6.
I den enkla barnkonsekvensanalys som förvaltningen tagit fram går det att läsa: ”kollo har 2024 antagit en mer behandlande riktning i verksamhetsupplägg för att anpassa till målgruppen av barns behov. Insatsen beskrivs ha gett exempelvis, vidare kontakt med socialtjänsten som följs upp av antal orosanmälningar, kommunikation med vårdnadshavare – skriftliga rutiner för uppföljningar, samtal med barn, behandlande samtal och utbildningar på temakollo.”
Med andra ord har personalen på kollo nått fram till barnen och bidragit till att förbättra hjälpen och stödet till dem.
Men i beslutsunderlaget som nämnden fattade sitt beslut på skriver förvaltningen att det inte finns någon evidens att kollo bidrar till utveckling hos barnen eller förhindrar att barnen inte behöver socialtjänstens stöd i övrigt.
Frågan är varför det är så viktigt att kolloverksamheten ska leda till en bekymmersfri tillvaro? Det är snarast självklart att dessa barn behöver stöd och hjälp hela året – oavsett om de får möjligheten att åka på kollo eller inte.
Det finns amerikansk forskning som studerat nyttan av sommarläger för barn.
Trots att förvaltningen letat har den alltså inte funnit någon evidens att kollo bidrar till utveckling hos barnen. I den enkla barnkonsekvensanalysen finns en hänvisning till boken “Stockholms sommarkolonier under 30 år,“ där den sista referensen verkar vara från 1970-talet.
Det går också att läsa att ”tidigare forskning har visat att just insatsen sommarkollo riktat för målgruppen barn och unga med risk för normbrytande beteende kan ha negativ effekt och anses skadlig,” källan är en amerikansk studie från 1930-talet, som undersökte om det gick att förebygga kriminalitet bland vissa pojkar..
Men förvaltningen har missat all den forskning som skett i USA sedan dess – och det finns gott om material för den hugade att plöja igenom.
Eskilstuna kommun har bedrivit kolloverksamhet sedan 1936. Bilden visar det ena kommunala kollot: Sågarsvedets barnkoloni utanför Ärla.
I studien ”Shaping Summertime Experiences: Opportunities to Promote Healthy Development and Well-Being for Children and Youth” från 2019 konstateras exempelvis att sommarprogram som tas fram för att främja barns fysiska och mentala hälsa eller sociala och emotionella utveckling tenderar att vara särskilt framgångsrika om de utformas efter deltagarnas behov och det syfte man vill uppnå. Till exempel att barnen ska få bättre självkänsla.
Med andra ord låter det som den kolloverksamhet som bedrevs i somras hade ganska goda förutsättningar att bidra till positiva resultat.
Kommunstyrelsen behöver börja om från början. Genom att ta fram ett bättre beslutsunderlag som bland annat baseras på aktuell forskning och beprövad erfarenhet bör de noga beakta om det verkligen är en så bra idé att slopa den kolloverksamhet kommunen redan bedriver.