Senhöst betyder fler viltolyckor, vilket tidningen uppmärksammade förra veckan. Mörker och sämre väglag ökar risken för att något går fel. De allra flesta förare brukar vara försiktigare under denna tid. Men skillnaden syns ändå i statistiken. Enligt Länsförsäkringar inträffar nästan hälften av alla olyckor med vilda djur i Sörmland under perioden oktober-januari.
Men det allvarliga är den långsiktiga utvecklingen och det gäller hela Sverige. Siffrorna finns hos Nationella Viltolycksrådet. Under 2010 skedde cirka 47 500 fordonsolyckor med vilt i landet. 2019 var de 65 000 för att under pandemiåret, då resandet minskade, gå ner till 61 000.
Denna ökning sker trots bättre vägar och bättre bilar. Men man kan även vända på det: Utan bättre vägar och bättre bilar hade viltolyckorna sannolikt varit ännu fler.
I vissa fall hänger det samman med att vissa djur – dovhjort, vildsvin – helt enkelt ökat i antal. Men ytterst handlar det om utveckling och modernitet. Försäkringsbolaget IF:s motorexpert Johan Granholm ringar in i tidningen vad det handlar om: ”Ju mer våra stadsdelar och städer breder ut sig och tar skog i anspråk desto mer tvingas djuren att röra på sig”.
Det betyder fler möten mellan djur och människor i sina stora, snabba fortskaffningsmedel, med fler olycksrisker som följd. För att hantera dem får vi inte skapa nya problem.
Viltstängsel är en bra sak, särskilt på vägavsnitt som är kända för viltolycksrisk. Men att stängsla in alla svenska vägar är varken bra ekonomi eller naturvård.
Det är dyrt att bygga och underhålla stängsel. Upprättande av den typen av barriärer överallt innebär också ingrepp i livet för djur som behöver röra sig över stora ytor för att finna föda och kunna para sig. Om strövområden hackas upp i små bitar kan djur- och växtarters existens långsiktigt hotas på ett sätt som inte ens går att överblicka i dagsläget.
En lösning kan vara att kombinera stängsel med djurpassager, något som trafikplanerare och djurvårdare arbetar med över hela världen. En annan metod är att med tekniska hjälpmedel, exempelvis olika typer av varningssystem, meddela bilister när djur finns nära vägen, så att förare höjer sin uppmärksamhet och sänker hastigheten.
Men det går inte att helt barrikadera och varna bort den riskabla mänskliga faktorn. Varje bilförare måste förstå att det är en dålig idé att köra med högsta tillåtna hastighet, eller till och med något över, på en landsväg i mörker, dimma, halka eller allt detta samtidigt.
Om fler lättar på gasen och struntar i att fippla med telefonen blir mycket vunnet.