Ledare: Sörmländskt luftslott har störtat samman

Luftslottet har försvunnit ner i en luftgrop och det väntade haveriet är nu ett faktum. Det har varit flera år av hemlighetsmakeri, och många turer, kring ett ”konsortium” som påståtts vilja göra flygfältet i Kjula till en ”internationell” flygplats för person- och frakttrafik.

I slutet av 2019 informerades styrelserna i två av Eskilstuna kommuns bolag om att försäljningen var nära förestående. I svaret på en interpellation i fullmäktige till Jimmy Jansson (S) var det tal om en tysk storbank och en företagsgrupp i Dubai. Detta såg redan då ut att upplösas i tunn luft, och banken fanns inte. Efter förra sommarens ”avsiktsförklaring” om försäljningen har det nu till sist kommit ett anbud. Men där var priset lågt – och dunkelheten om de verkliga intressenterna kvarstod.

Det fanns, enligt styrelseordföranden i kommunala Eskilstuna Logistik och Etablering AB, ingen motpart som var beredd att stå för merparten av den uppgivna anbudssumman. De verkliga finansiärerna hölls fortfarande dolda. Detta är typiskt för bortåt fem år av luftiga visioner och dimomhöljda förhandlingar med diffusa motparter.

Sommaren 2016 hette det att en halv miljard skulle investeras och att järnvägen skulle ha en station för resenärer till flyget. På andra sidan förhandlingsbordet skymtade då ett litet resebyråföretag som omöjligen kunde ha ekonomisk styrka nog. Det försvann också efter ett tag – genom konkurs. Men förhandlingar med något slags konsortium fortsatte. Nu har det alltså gått som det brukar gå med luftslott.

Det händer ju mycket annat på Eskilstunas kommunalägda mark i Kjula, med etableringar av helt andra slag och med helt annan realism. Men det som spökat alltför länge är en mångårig illusion, om en egen ganska stor kommersiell flygplats i norra delen av länet.

Denna dröm blommade upp igen då socialdemokrater och moderater började styra Eskilstuna tillsammans.

Det skulle, hette det från kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson, bli en flygplats ”som spöar Skavsta med hästlängder”. Detta kunde med fördel ha mötts med åtskilligt mer av skepsis från andra partier i fullmäktige.

Insikten om flygets negativa klimatpåverkan har med åren blivit större. Men redan dessförinnan stod det klart att Mälardalsområdet blivit överetablerat med trafikflygplatser, något som kommer att gälla även då Brommafältet stängts.

I Uppsala, Västerås och Örebro har flygplatser varit underutnyttjade, och marknaden har inte räckt till för att göra dem stora och lönsamma. Majoriteten i fullmäktige i Västerås vill dra ett slutstreck efter mångåriga och betydande förluster och lägga ned den flygplatsen. Att Eskilstuna skulle utsätta sig för risken av en likartad förlustaffär har hela tiden varit mindre välbetänkt.

I kommuner i och utanför länet brukar man kunna lära en del av varandras handlag eller fumlighet. Eskilstunas ledning har i flygplatsfrågan förhandlat i fem år med charlataner. För länets övriga kommuner är detta inte någon god förebild.