Med grundlig utredning före beslut ges tillfälle till eftertanke. Paroller kan vara effektiva i debatt och kanske samla majoritet på en partikongress.
Som tvingande lag kan de bli ineffektiva för goda ändamål. De kan vålla juridiska svårigheter, och i värsta fall urarta i diskriminering.
Underlag för eftertanke ges i utredningen som kom på onsdagen, om eventuellt etableringsstopp för religiösa friskolor. Partier där krav på en sådan inskränkning fått stöd bör nu inse att idén leder vilse. Den bör läggas åt sidan.
I stället bör tillståndsprövningen skärpas för alla friskolor främst med ett skarpare demokrativillkor som inte innebär särbehandling av skolor för att dessa har religiös profil.
Efter överenskommelsen mellan S, C, L och MP fick utredningen tilläggsdirektiv. Den skulle undersöka, dels hur ett lagförslag med etableringsstopp kunde se ut, dels hur det skulle förhålla sig till gällande fri- och rättigheter och diskrimineringsförbud – i grundlagen och i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Etableringsförbudet skulle slå mot alla skolor med konfessionella inslag i den del av verksamheten som inte ingår i själva undervisningen. (Den senare ska enligt de krav som redan gäller följa läroplanen oavsett vilket slags skola det är fråga om.) Friskolor med en ideologisk eller filosofisk grund som inte framställs som religiös skulle däremot släppas igenom.
Vidare skulle skolor som vänder sig till föräldrar och elever inom religioner där inga eller mycket få friskolor nu finns behandlas i praktiken hårdare än skolor med kristna eller muslimska huvudmän.
Ett exempel som utredningen inte nämner, men som är tänkvärt, är att om en andra judisk skola skulle efterfrågas, utöver landets enda i Stockholm, så skulle det i praktiken förbjudas. Men ännu en antroposofisk skola skulle ha fritt fram.
Anledningarna till att frågan diskuterats och fått en del politiskt stöd är främst två. Den ena är att om friskolor gör att nyanlända med viss bakgrund separeras från andra under skoldagen kan det motverka integrationen. Det kan bli svårare att komma ut i yrkeslivet. Den andra är att enstaka skolor haft band till extremiströrelser som tar avstånd från det demokratiska samhället.
Men i båda fallen kan den nya regeln enkelt kringgås, om skolans profil i stället anges vara knuten till ett visst språk, medan huvudmannen själv inte organiserar de religiösa aktiviteter som förekommer.
En särbestämmelse inriktad på religiös tillhörighet kan få både trossamfund och enskilda människor att med skäl uppfatta sig som särbehandlade och nedvärderade av statsmakten. Inte minst i ett parti som Liberalerna borde det inses hur sådant skulle komma i konflikt med partiets långvariga idétradition. Svensk organiserad liberalism växte fram bland annat ur kampen för människors rätt att vara religiöst avvikande.
Utredningens förslag om skärpt demokratiprövning av alla friskolehuvudmän bör däremot välkomnas av både de liberala och de andra partierna som samverkar inom januariavtalet.