När onsdagens partiledardebatt var utkämpad gick riksdagen till beslut i en av mandatperiodens största frågor – det stora reformpaketet om vidareutbildning och arbetsrätt.
Där har många år av låsningar övervunnits. Uppslutningen kring beslutet var bred. Även om det surats en del på högerborgerligt eller högerradikalt håll, i Svenska Dagbladet och i ett särskilt utskottsyttrande från SD, hade endast Vänsterpartiet en reservation i utskottet. Deras linje kan beskrivas med talesättet om att låtsas kunna både äta kakan och ha den kvar.
Reformpaketet har underlättats och påskyndats av januariavtalet mellan S, C, L och MP i början av 2019. Men det konstruktiva kompromissandet skedde i överläggningar mellan fack och arbetsgivare i främst det utlandskonkurrerande näringslivet.
Handlingsmöjligheterna ökades genom att koppla samman två länge diskuterade frågekomplex: Det ena är fler möjligheter för vidareutbildning under arbetslivet. Det andra är behovet att anpassa arbetsrätten till en tid av mycket snabb teknisk och yrkesmässig förändring.
Länge hade diskussioner om arbetsrätten varit stelnade i ofruktbara, till synes orubbliga positioner om turordning och undantag vid arbetsbrist. Men inom delar av den privata avtalssektorn växte det fram en annan insikt: Numera kan vare sig turordning vid arbetsbrist eller antalet månadslöner vid uppsägning ge den grad av skydd som var tanken då Lagen om anställningsskydd (LAS) kom till på 1970-talet.
Tyngdpunkten behövde flyttas avsevärt, och mer ligga på rörlighet och kompetensutveckling. För arbetsgivarparterna var inte reglerna vid arbetsbrist det största problemet med LAS, utan den praxis som utvecklats när det gällde personer som misskött sig eller inte klarat centrala arbetsuppgifter.
Att göra ett paket av arbetsrättsändringar samt nya möjligheter för fortbildning var möjligt för parterna. Det är ju de som i kollektivavtal bildat trygghetsråden, som fungerat väl för att underlätta byte av jobb eller yrke efter neddragningar och nedläggningar. Detta ger dem nu nyckelroller i reformpaketets nya möjligheter för enskilda anställda att söka sig till vidareutbildning.
Det blir samtidigt lättare för arbetsgivarna att göra sig av med anställda som missköter sig. Helheten blev en väl balanserad, gemensam lösning för löntagare och arbetsgivare. Den skissades först mellan främst PTK och Svenskt Näringsliv, men snart med IF Metall som ännu en avgörande och viktig part.
Modellen har stora fördelar även utanför exportindustrin, och med Kommunals anslutning kom merparten av den offentliga sektorn in i bilden. Behoven av kompetensutveckling och avancemang till nya yrkesroller är inte minst av stor betydelse inom äldrevården, med dess kommande stora ökning av antalet anställda.
Reformpaketet är av stor betydelse, inte bara för enskilda löntagare och för näringslivets flexibilitet och utveckling. Det är också ett positivt bidrag till klimatet mellan arbetsmarknadsparterna – och i samhället i stort.
Ändå har intresset för denna goda insats varit påfallande snålt och svalt i den partipolitiska debatten – och även i nyhetsförmedlingen. Inför nästa mandatperiod skulle det behövas mer av detta slags breda grepp. Man kan komma framåt genom att inte dra mot ytterkanterna – utan i stället samla brett stöd för att övervinna låsningar.