Detta borde vara en självklarhet men har krävt en domstolsprocess som ännu inte är helt avslutad.
I förra veckan dömde Kammarrätten i Stockholm att Mälardalslänens beslut om allmän trafikplikt är lagligt. Beslutet innebär att regionens politiker bestämmer hur de vill ha den regionala tågtrafiken. Det gemensamma trafikbolaget, Mälab, kommer att upphandla trafik som inte bär sig enbart på biljettintäkter.
SJ försökte stoppa detta genom att hävda att upplägget konkurrerar ut den kommersiella trafiken. Varken Förvaltningsrätten eller Kammarrätten köpte argumentet. Den väg som kvarstår för SJ är att begära prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen.
Juridikens vägar kan vara outgrundliga, även om det hittills har gått smidigt i denna trafikfråga. Den politiska sidan av saken borde hur som helst vara glasklar. Kommersiell tågtrafik – i detta fall i det statligt ägda SJ:s skepnad – finns inte för sin egen skull utan som en del i ett kollektivtrafiksystem som måste ses som kollektiv nyttighet. I de situationer där biljettintäkterna inte räcker till för att bära tågtrafiken krävs tillskjutna skattemedel, upphandling och framför allt en regional myndighet som bestämmer hur det ska vara.
Dagens trafikupplägg i Mälardalen har andra utgångspunkter. SJ kör de sträckor som företaget finner lönsamma. Den SJ-trafik som regionens kommuner vill ha därutöver måste köpas i praktiken för det pris som SJ begär. Det är en förkastlig ockermodell.
Alternativet är det som är på gång nu. Mälardalens gemensamma trafikbolag Mälab köper in tåg och låter det bolag som ger bästa anbud köra dem. Den årliga kostnaden för kommunerna blir högre än i dag men kommer å andra sidan ge mer trafik för pengarna.
När det väl kommer till kritan kan det mycket väl bli så att SJ, som nu försöker stoppa alltihop i domstol, kommer att ge anbud och till och med vinna upphandlingarna.
Det finns ingen anledning att moralisera över SJ:s uppträdande. Det statliga bolaget drivs med vinstkrav och agerar som vilken kommersiell aktör som helst. SJ gör det som ger mest pengar till bolaget, struntar i det större samhällsintresset och gör rättssak när det ser sin särställning hotad. När maktbalansen förändras kommer SJ tvingas till anpassning.
Det betyder också att allt det som SJ nu säger om hotet mot bolagets verksamhet från upphandlad trafik, bör tas med stor nypa salt. Minns turerna på Uven-sträckan 2009. När det statliga bidraget försvann hotade SJ med indragna tåg, om inte Mälab sköt till mer pengar. När så Tågkompaniet dök upp med ett erbjudande att köra tågen ändrade sig SJ och gick med på att fortsätta trafikera sträckan utan extra anslag och med fler turer.
Konkurrens ger mer nytta till medborgarna – även på detta område. Så enkelt är det.