Ledare: Svagt av EU att inte använda storsläggan mot Ryssland

Sverige utvisar tre ryska underrättelseofficerare som arbetar under diplomatisk täckmantel. Det var den egentliga nyheten på utrikesminister Ann Lindes (S) pressträff på tisdagen.

Beslutet är rätt men hade kunnat göras annorlunda. Den första frågan är varför bara tre personer, när Säpo talar om att en tredjedel av den ryska diplomatkåren är underrättelseagenter, det vill säga ett tiotal personer. Det omedelbara svaret från utrikesministern är att fler utvisade ger fler motutvisade från Sveriges beskickningar i Ryssland, något som inte tjänar svenska intressen. Underförstått: Sverige har underrättelsefolk i Ryssland som vi behöver ha kvar.

Så kan man resonera. Sådana överväganden har dock inte hindrat flera EU-länder att utvisa betydligt fler ryska agenter. Danmark skickade ut 15 till exempel.

Och under alla omständigheter kunde Ann Linde gott ha kostat på sig att göra större sak av utvisningen. I stället för att enbart hålla sig till gängse protokoll om att de tre ”inte agerat enligt Wienkonventionen utan bedrivit illegal underrättelseverksamhet” samt att utvisningsbeslutet har varit på gång länge. 

Utrikesministern borde ha kopplat detta till den ryska militärens massmord i Kyivs län och använt hårdare språk. Det gäller att göra en stark markering utifrån det man har att komma med. Varför inte frångå protokollet och namnge de tre samt tala om vad de har ägnat sig åt? Nog har Sverige och den övriga demokratiska världen nått en punkt i relationerna med denna gangsterstat att vi kan strunta i den typen av diplomatisk etikett.

Men utvisningar av ryska underrättelseofficerare är den lilla delen av de åtgärder som behövs från Sverige och EU i det här läget. De omfattande ryska krigsbrotten bör vara ännu en starkt ringande väckarklocka som tvingar det fria Europa att ändra sina prioriteringar.

Sanktioner måste sluta ses som ett sätt att få Ryssland att backa från det ena eller andra beslutet, enligt någon sorts sofistikerade kalkyler och signalsystem. Moskva har rullat ut sin ideologiskt underbyggda folkmordsmaskin. Den kommer inte att stanna med mindre än att den stoppas. Det sker genom att den ukrainska försvarsmakten segrar på slagfältet, bland annat med hjälp av våra vapen, samt genom att den ryska krigskassan tar slut.

Det innebär att de västerländska försvarsindustrierna och vapenlagren måste ställas till Ukrainas förfogande. Det betyder även att väst måste strypa pengaflödet till Ryssland. Det handlar – åter igen – om de fossila bränslena vars export den ryska staten lever på.

Här händer det för lite, även efter massakern i Butja. EU-kommissionens förslag om importstopp av ryskt kol räcker inte. Stängda EU-hamnar för ryska fartyg är rimligt. Men effekten försvagas av att rysk energi undantas hamnstängningen. 

Att inte ens orka föreslå EU att sluta köpa rysk olja är oförlåtligt svagt. När unionens regeringar går till beslut om detta måste de prestera bättre än så här.