Omgiven av demonstranter och sina livvakter vandrade finansminister Elisabeth Svantesson (M) till riksdagen.
Det hör till traditionen att finansministern en gång om året går från finansdepartementet till riksdagen för att överlämna budgetpropositionen, den nådiga luntan.
Resten av dagen går det, lika traditionsenligt, att ta del av nyheter och analyser i olika medier. Otaliga pressmeddelanden skickas från organisationer som antingen är påtagligt nöjda och glada eller arga, besvikna och ledsna.
Men frågan är om intresset hos allmänheten är lika stort som förr? Mycket av det som framkommer under dagen känns ju numera som gamla nyheter.
Det beror på att regeringen, oavsett partifärg, numera presenterar dagliga budgetnyheter veckorna innan propositionen överlämnas till riksdagen.
Det handlar om satsningar och reformer som regeringen vill lyfta fram för att visa på sin egen handlingskraft.
Pengarna som redovisas under de här veckorna hör ofta till reformutrymmet – det belopp i budgeten som kan användas för ofinansierade skattesänkningar eller utgiftsökningar.
I höstens budget uppgår reformutrymmet till 60 miljarder kronor. En ofattbar stor summa för de flesta, men ändå bara en relativt liten del av hela budgeten på totalt 1 428 miljarder kronor.
Hur alla dessa miljarder fördelas och används förklaras i den 3 176 sidor långa budgetpropositionen.
Det är viktigt att få ett helhetsgrepp om hur våra gemensamma resurser faktiskt används. Så den som tror sig ha koll på budgeten efter att ha tagit del av regeringens pressmeddelanden de senaste veckorna har med andra ord ett antal sidor att läsa in sig på.
Många nationalekonomer anser exempelvis att utformningen av det svenska skattesystemet leder till minskad välfärd, tappad internationell konkurrenskraft och ökade samhällsklyftor.
De senaste dryga 15 åren har de därför återkommande uppmärksammat behovet av en stor skattereform. De sittande regeringarna har i stället valt att fortsätta att laga och lappa på det system vi redan har.
Och eftersom de flesta samhällsdebattörer helst vill diskutera enskilda reformer snarare än helheten, tenderar debatten att handla mer om täcket behöver fler lappar än behovet av att byta ut det helt och hållet.
Inkomstskatterna behöver sänkas anser många skatteexperter.
Så också i år. En av de hetaste budgetdebatterna blev inkomstskattesänkningen. Att höginkomsttagare gynnas mest i form av kronor och ören.
Hade debatten i stället fokuserat på systemet hade vi visserligen inte undgått debatten om sänkta inkomstskatter. Tvärtom. Skatteexperterna pekar återkommande på behovet att sänka skatten på arbete. Men när man pratar om ett helt reformerat system måste man även diskutera vilka skatter som i så fall ska öka.
Experterna förordar ökad skatt på konsumtion och fastigheter. Sådana förslag skulle naturligtvis leda till ett ramaskri i många läger.
Men tanken med en stor skattereform är ändå att man kan minska några skatter, öka andra och få ett system som sammantaget blir gynnsamt för fler än det vi har i dag
Ett system som dessutom är enklare att förstå sig på, som är mer förutsägbart och som premierar ansträngning.
Det är utgångspunkter som inte borde vara så svårt att skriva under på. Som skulle kunna ligga till grund för en blocköverskridande och långsiktig överenskommelse.
Det har gått att reformera skattesystemet tidigare. Så varför inte nu? Men då krävs det att fler höjer blicken från enskilda reformförslag.