Det sa Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen när han i tisdags presenterade planerna på ytterligare skärpning av asylpolitiken. Regeringen vill ha möjlighet att direktavvisa flyktingar vid gränsen.
Rasmussen sa att han inte vill se Danmark i en situation där flyktingar "går i drivor på motorvägarna".
Dansk Folkeparti (DF), ett av de partier som minoritetsregeringen Venstre stöder sig på, sa genast att den föreslagna asylskärpningen är otillräcklig. Partiet vill inte bara ha direktavvisning som en möjlighet i framtiden. DF vill använda metoden redan i dag.
Det här borde ge en tankeställare till de svenska borgerliga politiker som leker med tanken att regera med stöd av SD. Den danska högerns resonemangsäktenskap med Dansk Folkparti har inte fört med sig något gott för Danmark.
Den hårda tonen i den danska debatten om invandring och minoriteter har funnits där i många år. Nationalismen är ingen DF-skapelse utan har länge varit närvarande i stora delar av dansk politik på ett sätt som fram till nyligen var otänkbar i Sverige.
Det förgiftade debattklimatet har passat Dansk Folkeparti. Partiet har kunnat formulera problemen och ta för sig i sakpolitiken. När så antalet flyktingar i Europa steg och stressen i de europeiska huvudstäderna tilltog, kantrade dansk debatt ytterligare. Tonen blev än hårdare.
Rasmussens resonemang om en främmande folkvandring som hotar folket och nationen är svår att skilja från det som sägs av rasister i vilket land som helst.
Och DF nöjer sig förstås inte med de skärpningar av asylpolitiken som regeringen föreslår utan kräver mer. Precis som SD inte kommer att nöja sig med den asyllag som är på plats, om nu ens det hade tilltalat svenska liberaler. För att stödja en borgerlig regering kommer SD att kräva fler steg i den riktningen.
Den som inte anser att synen på etniska och religiösa minoriteter är problem nog i ett samarbete med ett sådant parti kan se fler bekymmer. Majoritetssamverkan mellan de borgerliga och DF 2001-2011 byggde på att reformer av den offentliga sektorn och det mesta av en förstärkning av arbetslinjen fick sättas på paus. Även här fick DF bestämma dagordningen genom sina krav på större offentliga utgifter och nej till en politik som möter motstånd från starka intressegrupper.
I det reformpaket som regeringen skissar på nu finns bland annat sänkning av de högsta marginalskatterna och en höjning av pensionsåldern. Dansk Folkeparti säger nej till båda.
Inför det svenska valet 2010 pekade den danska tidningen Politiken i en ledare på skillnaden mellan regeringen Reinfeldt och regeringarna Anders Fogh Rasmussen och Lars Løkke Rasmussen. Den svenska förde en liberal politik, bland annat på det ekonomiska området vilket stärkte landets konkurrenskraft. De danska regeringarna satt som DF:s gisslan.
Så var det då. Men blockpolitik utan blockmajoritet har redan gett Sverige svaga minoritetsregeringar och kan mycket snart föra Sverige in i en dansk situation, med allt vad det innebär.
För att förhindra det måste de anständiga partierna utesluta ett regerande med stöd av SD och i stället hitta andra samarbetsmodeller för att styra landet.