Alla som haft ögonen öppna har kunnat se det länge: De svenska kvinnor som hade anslutit sig till terrorsekten IS, och satt fängslade i norra Syrien, skulle släppas fria och kastas ut ur landet tillsammans med sina barn. Det var bara en tidsfråga.
Det gäller de allra flesta av dem, kanske alla. Det kurdiska självstyret har inte kapacitet att utreda dem och försöka ställa dem inför rätta. Inte heller vill man ha dem på sitt territorium.
Så det är vad som nu har hänt med tre kvinnor och sex barn. De tog sig över gränsen till Irak, flög till Istanbul i Turkiet och sedan vidare till Arlanda. Två av kvinnorna anhölls vid hemkomst misstänkta för krigsförbrytelser. Barnen omhändertogs av de sociala myndigheterna.
Därmed är allt som det ska vara. Icke så. Svensk politik hade inte varit sig lik om inte högeroppositionen hade gjort spektakel av detta.
SD:s position är känd. Den går ut på att lag och rätt saknar betydelse, att dessa svenska medborgare inte ska släppas in i Sverige och att deras barn inte är vårt problem. Inget nytt under solen.
Högre krav borde kunna ställas på partiet som gör anspråk på statsministerposten. För det kan mycket väl uppstå situationer i framtiden där Moderaterna måste hantera liknande frågor i regeringsställning.
Till skillnad mot SD inser Moderaterna att Sverige inte kan porta sina egna medborgare. Däremot bör svenska staten inte hjälpa dem med hemresan, heter det.
Detta tilltalar säkert känslorna hos en och annan. Men vad säger eftertanken? För det första måste Sverige respektera det kurdiska självstyrets beslut att kasta ut dem. Kurderna har tagit ett tungt ansvar för att nedkämpa IS. Att efteråt ansvara för svenska IS-jihadister kan inte ses som deras skyldighet. Det innebär att Sverige måste komma överens med självstyret hur denna de facto utvisning ska genomföras och personerna tas emot.
För att framför allt de små barnen ska kunna resa in i Sverige krävs att deras identitet fastställs och resehandlingar utfärdas, vilket förutsätter att svensk UD-personal träffar dem före resan. Det gjordes i juni och har varit allmänt känt.
Eftersom det handlar om barn måste resvägen säkras. Att barnen bara skickas över gränsen och lämnas på en åker i Irak, som utrikesminister Ann Linde (S) uttryckte det, är inte ett alternativ.
Och eftersom detta är personer som var efterlysta i Sverige var det rätt att involvera svensk säkerhetspersonal för flygresan över (enligt Damberg betalade de dock sina flygbiljetter själva). Det hör då till bilden att det i god tid gjordes förberedelser för deras mottagande, med särskild slussning till väntande Säpo-bil samt närvaro av sociala myndigheter för att ta hand om barnen.
Men inga av dessa behov av ordnat, säkert och förberett mottagande existerar i Moderaternas retorik. Den rättspolitiska talespersonen Johan Forssell (M) tycker att ”det är någonting som skaver” i det som Sverige nu har gjort och att man borde kunnat ”laga efter läge” om svenskarna trots allt hade landat på Arlanda. Ja, just så uttryckte sig Forssell i debatten mot Damberg i måndagens Aktuellt, utan att en enda gång nämna ordet barn.
Det är oklart om Moderaterna själva vet vad de sysslar med just nu.