Situationen i de kurdiskkontrollerade IS-lägren i nordöstra Syrien är allvarlig. Sverige måste ta ansvar för de svenskar som sitter instängda där.
Det är uppmaningen från flera experter från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR). Sverige är en av 57 stater som pekas ut för att ha medborgare i lägren Al Hol och Roj. Där över 60 000 personer med kopplingar till IS hålls fängslade. Mellan 80 och 90 procent av dem är kvinnor och barn. Omkring 10 000 kommer från andra länder än Syrien och Irak. För Sveriges del handlar det om cirka hundra personer.
Lägret Al Hol har omkring sex gånger fler invånare än vad det är byggt för. Toaletter svämmar över, människorna bor i tält, under vintern är det särskilt kallt och det lilla vatten som finns ger ofta magproblem. Många är traumatiserade. En del familjer har förlorat en make/pappa eller barn i kriget. Sjukvården är begränsad och någon skola för barnen finns inte.
Våld mellan fångarna är också vanligt. Mördare som tagits sig in i lägret utifrån förekommer också. Sveriges Radio berättade på tisdagen att det under januari dödats 20 personer i lägret. De mördades för att de samarbetat med lägervakter eller för att de hoppat av IS.
En del svenska och andra europeiska kvinnor och barn har, efter kritik från Europas politiker av den osanitära situationen i lägret, flyttats till nybyggda lägerdelar. Där ska omständigheterna vara något bättre. Tanken är också att de internerade ska avradikaliseras där. Hur effektivt det kommer vara är dock oklart.
SR-inslaget tar upp ytterligare en sak. Staden Deir Az Zoor befriades från IS för två år sedan. Men om nätterna krävs invånarna på pengar av IS-medlemmar. Människorna hotas och dödas också om de samarbetar med SDF.
Och även om många av dem som smugglas ut ur lägren (till hutlösa priser) i första hand tar sig till Europa ringar detta in ett problem. Lägren är överfulla. Den våldsamma miljön och den höga koncentrationen av jihadister riskerar radikalisera människorna i lägret ytterligare. Ju längre tid som folk tillbringar i en sådan miljö, desto värre blir det.
Så småningom kommer många släppas fria. Extremisterna kan då utgöra en stor fara för regionens invånare. De som på ett eller annat vis lyckas ta sig till Sverige kommer bli allt svårare att avradikalisera. Den vård mot psykiska trauman som kan behövas blir också dyrare och svårare. Därför kan inte Europas regeringar, däribland Sverige, dröja eller avstå från att hämta hem sina medborgare från Syrien.
Men intresset från europeiskt och svenskt håll för detta är svalt. Anledningen är att utsikterna för att döma IS-européerna för brott här ser i många fall dåliga ut. Å andra sidan är möjligheterna att få igenom rättssäkra rättegångsprocesser små i Syrien, Irak och de SDF-kontrollerade områden. Om det ens finns några.
Svenska regeringen måste anstränga sig särskilt för att få hem svenska barn från lägren. De har rätt till en trygg uppväxt i Sverige. När det handlar om de vuxna IS-svenskarna ska de som kan bli det, åtalas. Andra får ställas under övervakning.
Det är inte utan risker, och kräver resurser. Men alternativet är värre.