Men även om brottsligheten i stort minskar, betyder det inte att inga brott begås. Och en del brott, som sexualbrott, ökar.
Trots det prioriteras de inte.
Det handlar om överbelastning. Polisen uppger att många anmälningar om sexualbrott prioriteras bort och att ärenden läggs på hög eftersom allt inte hinns med.
Men även om organisation,där det efter Polisens omorganisation inte finns en egen enhet för att utreda sexualbrott. Därför ställs våldtäkter mot mord och mordförsök, och när dessa blir fler får våldtäktsanmälningar stå tillbaka.
Resultatet är att de outredda sexualbrotten finns på flera håll i landet, bland annat i Sörmland, och det är varmt välkommet att regeringen på torsdagen slog fast att sexualbrott måste prioriteras. Annars finns risken att folk tar saken i egna händer, och för varje illa hanterat fall minskar förtroendet för rättsstaten.
Senast detfick sig en törn var tidigare i höstas, när det kom fram att en tolvårig flicka,som anmält att hon blivit våldtagen och misshandlad, och sade sig veta vem gärningsmannen var, två månader senare inte ens hade tagits in på förhör. Man behöver bara tänka på hur man hade reagerat på ett så nonchalant bemötande, om det varit man själv eller en anhörig, kanske en dotter, som tagit mod till sig och berättat om den jobbigaste händelsen i livet.
Det rättsväsendet visar tolvåringen, hennes omgivning och alla som tog del av rapporteringen, är att man inte anser att sexuella övergrepp, som framför allt drabbar flickor och kvinnor, är särskilt allvarliga. Man har helt enkelt viktigare saker för sig.
Det leder dels till att färre tjejer vågar anmäla. Dels till att fler killar vågar begå övergrepp, eftersom risken för att åka dit är låg.
Gör man tvärtom, som regeringen nu har begärt, minskar acceptansen för brotten. Fler anmäler och fler fälls, varpå antalet sexualbrott på sikt minskar.
Då kommer troligtvis fler att börja känna sig trygga, vilket vore på tiden. Inte minst i Sörmland.
För medan förekomsten av vissa brott, som sexualbrott och sådana som begås av kriminella gäng som driver runt på stan, påverkar människors vardagsbeslut, som om man ska ta en kvällspromenad eller vågar gå hem själv från träningen, gör andra brott, som fortkörning och ekonomisk brottslighet, inte det.
Det betyder inte att de senare är oviktiga att utreda, men om någonting ska prioriteras, betyder det att annat kommer att få stryka på foten. Vilka brott det är har regeringen hittills talat tyst om.
Sannolikt för att det är roligare att presentera satsningar och prioriteringar, än neddragningar och bortprioriteringar.