Medan Turkiet fortsätter sin offensiv i nordöstra Syrien, med övergrepp, mord och nya flyktingar som följd, söker svenska politiker metoder föratt avskärma Sverige från allt detta.
Åtminstone tre partier – Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna – har det som utgångspunkt, vilket framgick senast under söndagens partiledardebatt i SVT:s Agenda. Alla tre partierna är tydliga med att det svenska flyktingmottagandet måste minska från dagens redan låga nivåer. SD förespråkar totalstopp av flyktinginvandringen och har ”återvandring” som politiskt mål.
Var Socialdemokraterna står är oklart. Eller rättare sagt, det beror på vem i S man frågar och vilken dag. Till och med statsminister Stefan Löfven har lämnat olika besked vid olika tillfällen.
Nyckelordet hos dem som vill se färre nya flyktingar i Sverige är ”hållbarhet”. Flyktingpolitiken ska vara hållbar, heter det, gärna med ”ordning och reda”.
Sällan har retoriska figurer landat så långt från verkligheten. För om det är något som Turkiets krig visar, är det brist på hållbarhet, realism och ordning och reda i den politik som vill hålla Sveriges och Europas gränser tillslutna.
Människor på flykt och ordning och reda är oförenliga begrepp. Den som flyr har ofta inte tid att ta en kölapp och snällt vänta på sin tur. När beslutet är taget måste man iväg. När många människor tar det beslutet samtidigt – vilket är naturligt vid flyktingkatastrofer – blir det trångt och kaotiskt.
Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara, så länge det finns något att fly från och folk kan göra det. Ingen europeisk lagstiftning och inga mottagningsrutiner kan portionera ut flyktingarna i en jämn ström.
Det enda humana man kan göra i krissituationer är att stå upp för asylrätten och ta emot människor efter bästa förmåga.
Dit har vi européer en bit kvar. När väldigt många asylsökande kom till Europa på kort tid 2015 valde EU:s politiker att strunta i principer och asylrätt, och göra människorättsbrottslingen Turkiet till Europas gränsvakt. Turkarna skulle stoppa folk från att resa västerut irreguljärt, de asylsökande som ändå tog sig till Grekland skulle skickas tillbaka, samtidigt som Turkiet fick EU-pengar för att sörja för de 3,6 miljoner flyktingar som fanns i landet.
Resultatet är att resrutten har täppts till, utan att stängas helt. Få av dem som har tagit sig till Grekland har kunnat skickas tillbaka, eftersom grekiska domstolar har en annan syn på Turkiet som ett säkert asylland än europeiska politiker. Följden har blivit överfulla flyktingläger i Grekland med mycket svåra humanitära förhållanden.
Turkiet har behandlat flyktingarna på olika sätt, men bland annat stängt gränsen mot Syrien och kontinuerligt deporterat syrier. Och nu har den turkiska regeringen avtäckt planen att tvångsförflytta miljontals syriska flyktingar till de områden i nordöstra Syrien som Turkiet lyckas erövra från de kurddominerade styrkorna.
Europas gränsvakt begår alltså allvarliga övergrepp och antalet flyktingar ökar. Att i detta läge hålla fast vid att Sverige ska ta emot färre flyktingar är skamlöst och djupt inhumant.