I kris prövas det politiska ledarskapet. Beslut ska fattas skyndsamt men väl övervägt. Beskeden till allmänheten ska vara tydliga. Information ska svara på medborgarnas frågor och motverka ryktesspridning.
I Katrineholm är det nu si och så med den saken. Förra onsdagen meddelade kommunen att den har gått från ”stabsläge” till ”förhöjt stabsläge” med anledning av spridningen av coronavirus.
Det är en ledningsorganisatorisk förändring vars praktiska innebörd förblir svårbegriplig för de allra flesta. Men signalen är stark och förmedlar allvar. Och den väcker en rad frågor, som kommunledningen bör göra sig tillgänglig för att besvara.
Katrineholm gjorde tvärtom. I två dygn var kommunens ansvariga mycket svåra att nå för Katrineholms-Kuriren – kommunens främsta massmedium.
Varför gjorde man så?
”Vi har följt den bok och det som jag är utbildad i, och hur man hanterar frågor som har att göra med krishantering”, förklarade kommunstyrelsens ordförande Göran Dahlström (S) på fredagens presskonferens. Han menar att det som kommunen säger måste vara korrekt ”så att det inte kommer ut massor av konstig information från kommunen som kommer att stå emot varandra, där olika chefer säger olika saker och det bär emot”.
Strävan efter att ge korrekt information är lovvärd. Men om Dahlström har en krishanteringsbok som säger att det är en bra idé att vara tyst i två dygn, bör han slänga den omedelbart. Tystnad är det bästa sättet att driva på rykten. Information via trovärdiga kanaler är bästa sättet att motverka dem.
Det som kom ut från kommunledningen efter två dygn lämnar också en hel del frågetecken. Beslutet att som regel hålla alla boenden – som de för äldre och inom LSS – stängda för besök är rätt. Riskgrupper måste skyddas. Det är också på sin plats med en rekommendation att avstå från ”större evenemang”, alltså även sådana som är omfattar färre än 500 personer som täcks av regeringens förbud.
Problemet är hotet om indraget bidrag. Så här formuleras det på kommunens hemsida: ”Arrangör av evenemang som får kommunalt stöd, kan komma att mista evenemangsbidraget om inte evenemanget ställs in eller flyttas fram.”
Hur har Katrineholms kommun kommit fram till att man måste ha ett eget de facto förbud som går längre än regeringens? Ser man en särskild risk i kommunen?
Vad är ”större evenemang”? Hur många deltagare omfattar det? Är det fotbollsträning? Träningsmatch? En allmän rekommendation kräver ingen precisering, vilket måste finnas om man hotar med sanktioner.
Och så den stora frågan: Vilken rättslig grund har Katrineholm att inskränka kommuninvånarnas frihet på detta sätt, bortom det som beslutas av regeringen? Särskilt då kommunen talar om ”större evenemang” utan att göra skillnad på offentlig tillställning, som idrottsevenemang, och grundlagsskyddad allmän sammankomst, som demonstration eller möte för religionsutövning.
Det vore bra om kommunjuristen eller någon annan lagkunnig i Katrineholms kommun förklarade detta.