Assaddiktaturen i Syrien har rasat samman, och presidenten har evakuerats till sin beskyddare i Moskva. Assads fruktade säkerhetstjänster har övergett de många byggnader där de under lång tid haft sina förhörscentra och tortyrkammare.
Det har börjat komma reportage i internationella och även svenska nyhetsmedier om hur dessa skräckinrättningar ser ut på insidan, med celler, tortyrredskap och arkiv över förhör och förtryck. Andra reportage visar i bild massgravar med avrättade och ihjältorterade, liksom regimens fabriksmässiga tillverkning och förpackning av narkotika.
Att det är så som Syrien styrts – i årtionden – är ingen nyhet. Det har varit väl känt under lång tid, men ändå något det oftast inte talats så mycket om.
Redan för 35 år sedan fanns en detaljerad Amnestyrapport om de tiotals tortyrmetoder som användes av Assadregimens olika säkerhetstjänster. Den byggde på vittnesmål från överlevande, främst palestinska, tortyroffer – som i Libanon kommit i klorna på Assads knektar, och gripits för att de tillhörde andra organisationer än de som understöddes från Damaskus.
Under den resning mot regimen för cirka tio år sedan som krossades i blod, främst av Putinryskt bombflyg och Iranstyrt infanteri från Hizbollahmilisen i Libanon, pågick Assadregimens tortyr och avrättningar av oppositionella i stor skala.
En särskild inblick i metoderna och omfattningen fick världen när en anställd i regimens fängelsesystem flydde ur landet och smugglade ut tiotusentals av myndigheternas foton på liken av omkring 11 000 fångar som torterats och avlivats i fängelsebyggnaderna. Detta redovisades i USA:s kongress och på många andra håll. Fotografierna var dock så hemska att de sällan ansetts möjliga att publicera i tidningar eller TV.
Allt detta, förutom den storskaliga, statsorganiserade knarklangningen, var väl känt och omskrivet när SD:s partiledning 2017 skickade två av sina framträdande riksdagsledamöter som partidelegation till överläggningar med Assadregimen i Damaskus. Ett stort antal syrier som lyckats komma undan de ryska bomberna och regimens tortyrkammare befann sig då i Turkiet, Libanon och Europa, på flykt.
Båda de ledamöter som hade uppdraget att, utan framgång visade det sig, närma sig Assadregimen företräder i dag SD i utrikes- eller säkerhetspolitiska riksdagsorgan. Martin Kinnunen är ledamot i EU-nämnden. Markus Wiechel kan sitta med i både försvars- och utrikesutskotten. Det har blivit en del av Tidöpolitiken att just han upphöjts till ordförande för svenska delegationen till Europarådet – alltså det organ som svarar för konventionen om mänskliga rättigheter.
Det är dock inte bara i Tidökretsen som det för det mesta varit en stilla tystnad om detta
Och det är inte bara i Sverige som uppmärksamheten med fördel kunde varit större om tortyren och de andra härskarteknikerna hos Vladimir Putins klient i Damaskus.