Även om regeringen inte har föreslagit några nya lagar som förändrar rätten till assistans, har det på senare tid kommit domar som har lett till att Försäkringskassan i en del fall gör snävare bedömningar än tidigare. Dessutom har det tillsatts en utredning för att se över kostnadsutvecklingen.
Enligt Lise Lidbäck, ordförande för Neuroförbundet, har situationen lett till ökad rädsla och osäkerhet bland hennes medlemmar, som är oroliga för att få mindre hjälp eller i värsta fall förlora den helt (P1-morgon, 2/12).
Det är ovärdigt. Rätten till assistans är inte välgörenhet. Den är lagstadgad och för att minska oron behöver regeringen tydliggöra sina intentioner så att funktionshindrade och deras anhöriga vet vad som gäller. Beslut om fler eller färre timmar får aldrig komma som en överraskning, vilket kan förhindras med ett tydligt regelverk och transparenta beslut.
Om det var verklighet skulle kanske dagens landsomfattande manifestation med parollen "Assistans är frihet! Rädda LSS!", som arrangeras med anledning av internationella funktionshinderdagen, inte behövas. I Eskilstuna hålls manifestationen på Fristadstorget och den förväntas locka folk från stora delar av Sörmland. Bland annat Johan Klinthammar från Katrineholm, vars son föddes med en allvarlig funktionsnedsättning.
– LSS är en fantastisk reform, men som utvecklingen har skett det sista året blir det hårdare och hårdare att få hjälp. Väldigt många anhöriga och direkt drabbade är oroliga för omprövning och risken att förlora assistansen, sade han till Katrineholms-Kuriren tidigare i veckan.
Det är just för att han och hans familj inte ska behöva oroa sig det är viktigt att det inte blir tvära kast. För nerdragningar i assistansen drabbar ofta inte bara den enskilde, utan hela familjer, och föräldrar till barn med funktionsnedsättning är oftare sjukskrivna och arbetslösa än andra.
Därför är det omöjligt för utomstående att bedöma om det är rimligt att kostnaderna för assistansersättningen nästan har fördubblats under de senaste tio åren, från 16 till 30 miljarder kronor, samtidigt som antalet timmar har ökat från 103 till 127 i genomsnitt per vecka. Däremot står det klart att rätten till assistans är en av 1990-talet viktigaste frihetsreformer, som sjösattes för att skapa trygghet. Inte oro.