Det är inte känt vem som mördade Olof Palme. Och det kommer med stor sannolikhet förbli okänt. Gårdagens besked från mordutredningen bekräftar det och sätter punkt. Förundersökningen läggs ner.

Åklagaren Krister Petersson pekar visserligen ut den som han tror är trolig gärningsman, men konstaterar samtidigt att ingen kommer att bli dömd för mordet. Den huvudmisstänkte Stig Engström, även känd som Skandiamannen, är död och det finns inga andra spår som kan leda till åtal.

Till bilden hör att teknisk bevisning saknas, att inget vapen kommer att kunna kopplas till kulorna och att inget vittne har pekat ut Engström.

Denna avslutning, med ett åklagarutpekande utan ett åtal och dom, lämnar mordgåtan som ett öppet sår. Men tiden läker även sådana. 

Alla explosiva debattspår – som politiska konspirationsteorier, misstänkliggörande av polisen och liknande – har svalnat. Det olösta mordet utgör inget hot mot sammanhållningen i Sverige. Den allmänna acceptansen att sannolikt aldrig få veta sanningen har sjunkit in i det allmänna medvetandet. 

Nya generationer svenskar växer upp som aldrig har upplevt Olof Palme. Statsministermordet och Palme som politiker förvandlas från samtid till politisk historia.

Tiden har redan gjort det möjligt att separera mordmysteriet från Palmes politiska gärning. I flera biografier, varav en del har kommenterats på denna sida, har han tecknats i helfigur, utan finkänslig retuschering. 

Därifrån kan man även föra kontrafaktiska resonemang, tankeövningar som sätter in Palme i större sammanhang, även i det som följde: Vid tiden för mordet närmade sig Palme sin politiska pensionering. Hur hade Socialdemokraterna klarat valet 1988? Hur hade de utvecklats som parti med någon annan än Ingvar Carlsson vid rodret, som han sannolikt inte fått om Palme hade lämnat partiledarposten i vanlig ordning? Hur hade de borgerliga klarat uppgiften om de hade fått regeringsmakten redan 1988, och inte 1991, sämre förberedda men ett par år före dåvarande krisen?

Och så finns det en sak som inte får glömmas. Olof Palme sköts ihjäl på öppen gata av en för honom okänd person. Det är ett politiskt mord, oavsett graden av planering och organisering. Palme mördades för att han var statsminister och Socialdemokraternas partiledare.

Ingen högprofilerad politiker är hundraprocentigt skyddad mot detta. Men risken ökar i ett politiskt klimat som präglas av oförsonlighet. Att motverka det är vars och ens ansvar.