Vad Donald Trump ville uppnå i januari 2021 har det aldrig varit någon tvekan om. Hans egna ord gjorde det så tydligt som bara är möjligt. Han ville behålla presidentmakten, genom att få vicepresidenten, kongressen i Washington och partivänner i några delstatskongresser att omintetgöra Joe Bidens valframgång i upp till sju delstater. På så sätt skulle han få fler röster i elektorskollegiet. Väljarnas utslag skulle göras verkningslöst.
Hur Donald Trump och några hantlangare gick till väga, med ett statskuppsförsök som kom att misslyckas, har i det stora hela varit utförligt redovisat redan tidigare: Först i den amerikanska pressen, sedan i den utförliga slutrapporten 2022 från det granskningsutskott representanthuset tillsatte.
Nu har även ett åtal väckts, för försöken att med bedrägerier och påtryckningar förvanska valresultatet och elektorskollegiets röster. Trump själv ska under torsdagen såsom åtalad inställa sig i domstol för en första, förberedande förhandling.
Ytterligare sex personer, däribland förre New York-borgmästaren Rudy Giuliani och ett par andra av Trumps handgångna jurister anges i åtalet mot Trump som medverkande i försöken att med brottsliga medel förvanska valresultatet. De åtalas troligen senare i år.
Anstiftandet och uppviglingen till den våldsamma stormningen av kongressbyggnaden är däremot inte en åtalspunkt nu. Trots den rad av belägg som finns för Trumps uppvigling av mobben kan det ha varit svårt att få fram en i domstol tillräcklig bevisning för hans uppsåt att åstadkomma just detta slags våldsutbrott. Men det Trump nu åtalas för är allvarliga brott, med antidemokratiskt syfte.
Först försökte Trump och en del av hans anhängare få valresultat i några delstater underkända med påståenden som visade sig vara falska, och som de själva, i vart fall före julen 2020, insåg vara felaktiga. Då domstolar och ansvariga myndigheter i delstaterna klargjorde att valresultatet stämde, och när Trumps egen justitieminister underströk detta för honom, gick Trump vidare mot ett verkligt statskuppsförsök.
Det organiserades falska valförrättningar i några delstater, där partivänner till Trump, ibland med eget uppsåt, ibland efter att ha blivit lurade, utgav sig för att vara utsedda elektorer. Mycket hårda påtryckningar gjordes sedan mot den oftast foglige vicepresidenten Mike Pence.
Trump krävde att Pence skulle missbruka sin roll som mötesordförande vid den formella registreringen av valresultatet i kongressen. Pence skulle författningsvidirgt underkänna några delstaters röstresultat och skjuta upp det slutliga valet av president. Då skulle republikanska majoriteter i delstatskongresser kunna utse andra elektorer.
Vicepresidenten rådgjorde med sansade författningskunniga personer och hade sedan ryggrad att trots mycket hårda ord från presidenten stå emot. Några timmar efter upploppet återsamlade han kongressen och fick valförrättningen slutförd i laga ordning. Mike Pences vittnesmål inför åtalsjuryn, samt de minnesanteckningar från de dramatiska dagarna som han överlämnat, förfaller nu vara en viktig del av bevismaterialet mot Donald Trump.
Politiskt borde Donald Trump ha ohjälpligt dömt sig själv. Men ännu har han och den yttre högerflygeln kvar så mycket grepp om opinionen bland republikanernas kärntrupper att han leder i mätningar inför partiets primärval nästa år.
Domstolsförhandlingarna kan ta tid. En del av juridiken kring ett par av de tre brottsrubriceringarna är också mer komplicerad än själva faktum att Trump försökte att med en kupp behålla makten.
Men någon process styrd av hans politiska motståndare är detta inte. Om Trump, som dömt sig själv med sina egna ord, skulle ha fått komma undan åtal hade det varit ett nederlag för både demokrati och rättsstat.