Det tog lång tid innan Sverige lämnade alliansfriheten. Efter Rysslands brutala invasion av Ukraina gick det däremot fort för Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna att byta åsikt och ansluta sig till de borgerliga partiernas krav på Natomedlemskap. En ansökan sändes in tillsammans med Finland, där omsvängningen gått ännu snabbare.
I teorin borde det gå snabbt och enkelt. Nato är en organisation för demokratiska stater vars främsta syfte är att hålla emot Ryssland. Nu hade Ryssland invaderat Ukraina, ett fredligt grannland. Då borde det ligga i Natos intresse att snabbt släppa in två demokratier i Rysslands närområde.
Det krävs enhällighet för att anta nya medlemmar. Turkiet och Ungern, som redan är medlemmar har utvecklats i auktoritär riktning. Det är svårare att agera mot länder som redan är medlemmar än att ställa till trassel när nya länder vill bli med.
Turkiet är ett land där journalister fängslas, medierna till stora delar är statskontrollerade och oppositionspolitiker sätts åt. Relationerna med Ryssland är så goda att Turkiet har köpt ryska luftvärnssystemet SS-300, vilket har lett till amerikanska försäljningsbegränsningar av annan militär utrustning.
Turkiets president Erdoğan har utnyttjat Sveriges medlemsansökan för att ställa krav om tydligare agerande mot terrorister och krävt utlämningar av i Sverige boende turkiska medborgare. Samtidigt spekuleras i att vad Turkiet egentligen vill ha är möjlighet att köpa stridsflygplanet F-16 från USA.
Sverige och Finland slöt ett tvetydigt avtal som innebar att Turkiet inte blockerade medlemsansökningarna. Efter ett tag ratificerade Turkiet Finlands ansökan, men motståndet mot Sverige har kvarstått. Erdoğanregimen har också kritiserat svensk yttrandefrihetslagstiftning efter uppmärksammade koranbränningar.
Det har blivit upp- och nedvända världen. Sverige vill bli medlem i en försvarsorganisation av demokratiska stater. Den ledande Natomakten USA har, senast när president Joe Biden mötte statsminister Ulf Kristersson, tydligt ställt sig bakom ett svenskt medlemskap. Men för att släppa in Sverige kräver det auktoritära Turkiet förändringar av svensk lagstiftning och regler för utvisning. Ungern hejar på i det tysta. En mängd skurkstater, själva med repressiv lagstiftning mot religiösa minoriteter, driver kampanj mot rätten att som en politisk markering bränna böcker.
Den svenska regeringen har jamat med i stället för att tydligt försvara svenska lagar om yttrande- och organisationsfrihet. I alla demokratier diskuteras gränser för mänskliga rättigheter. Men den diskussionen bör föras utan påtryckningar från länder som i sin praktik inte värnar demokratin. Här blir intrycket i stället att regeringen i sin iver att komma med i Nato ger efter för kritik från auktoritära stater.
Efter möten i veckan mellan Finlands, Sveriges och Turkiets utrikesministrar ska president Erdoğan och statsminister Kristersson på måndag 10 juli träffas inför Nato-mötet i Vilnius. Förhoppningsvis kan Sverige då äntligen komma i mål med Natoansökan, Ungern lär inte bråka på egen hand.
Det får dock inte ske till eftergifter för Erdoğans Turkiet. Då är det bättre att vänta lite till. Till slut måste Turkiet backa. Övriga Natoländer har även utan formellt medlemskap all anledning att militärt försvara Sverige.