Vi tänker sällan på de rättigheter och friheter vi har, som rätten att rösta. De flesta av oss tar denna möjlighet för given. Många väljer till och med medvetet bort den.
Rösträtten har dock inte särskilt djupa rötter i den svenska samhällsmyllan. Än lever svenskar som inte hade rätt att rösta när de föddes.
Det finns även gott om medborgare som inte skulle få rösta i helgens val– om inte lagar och regler ändrats de senaste 100 åren.
I valet 1920 hade endast 31 procent av den vuxna befolkningen rösträtt. Året därpå hade andelen stigit till 82 procent. Den främsta anledningen till detta var naturligtvis införandet av kvinnlig rösträtt.
Men fortfarande uteslöts många: 18 procent av den vuxna befolkningen hade fortfarande inte rätt att rösta 1921. Men decennium efter decennium blev de röstberättigade allt fler.
Den röda tråden i synen på vem som skulle ha rätt att rösta kan kallas medborgerligt förtroende. Man skulle vara en ansvarstagande privatperson och sköta sina förpliktelser mot samhället. 1924 fick män som inte fullgjort sin värnplikt börja rösta. 1937 utökades rätten till intagna på häkten och anstalter. 1948 fick även de som var försatta i konkurs eller var långvarigt omhändertagna av fattigvården rösträtt. Och först 1989 fick personer som tidigare har varit omyndigförklarande rösta. Möjligheten att omyndigförklara personer togs bort samma år.
Varken rösträtten eller demokratin kan tas för givna. Det internationella forskningssamarbetet ”Varieties of Democracy” (V-Dem) kan visa att graden av demokrati i världen minskar:” Sju av tio människor i världen lever nu i icke-demokratier, och den största försämringen sker i östeuropeiska länder nära oss.”
V-dem varnar även för utvecklingen i Sverige. I sin data ser forskarna ”en begynnande försvagning av yttrandefriheten.” Även den offentliga debattens roll för de politiska besluten försvagas. Respekten för bland andra politiska motståndare minskar, likaså förekomsten av rationell argumentation.
Det här är något som vi alla behöver uppmärksamma och ta ansvar för. Att rösta är en del av detta. För det är vi, tillsammans, som röstar fram de politiker som ska företräda oss.
Om vi tror på demokratiska styrelseskicket. Om vi vill att det ska utvecklas och stå fortsatt starkt behöver vi rösta på politiker som är beredda att leva som vi – som tror på demokratin – lär.
Våra röster i EU-valet kommer att göra skillnad. Inte bara för hur EU kommer att utvecklas under mandatperioden utan för demokratiutvecklingen i Sverige, Europa och i andra länder.
Det borde få fler sörmlänningar att lyfta rumpan från sofflocket och gå iväg till vallokalerna.