Sveriges ambassadör i Washington, den tidigare riksdagsledamoten och talmannen Urban Ahlin (S), har en lön på över 100 000 kronor i månaden. Men lönen från staten är inte nog, rapporterar Aftonbladet (8/10).
För till skillnad från sina ambassadörskollegor Jan Björklund (L), Hans Wallmark (M) och Håkan Juholt (S) har Urban Ahlin även ansökt om den inkomstgaranti som han, enligt gällande regelverk har rätt till efter åren i riksdagen. Hans ansökan har beviljats. Han får därför ytterligare 41 000 kronor i månaden av staten.
Inga konstigheter med det, enligt Urban Ahlin.
När Aftonbladet frågar varför han tar ut den statliga ersättningen, trots att han får lön från utrikesdepartementet skriver han följande svar i ett mejl: ”Jag följer det regelverk som finns vad gäller inkomstgaranti”.
Och att han följer regelverket är det ingen som har ifrågasatt. Det som efterfrågas är i stället om det är lämpligt att utnyttja den ”rätt” han har.
Det är ingen som tvingar Urban Ahlin att ta ut sin inkomstgaranti. Det är något han själv måste ansöka om.
Eller som hans ambassadörskollega Håkan Juholt konstaterar: ”Att ta ut ersättning trots att jag har ett nytt uppdrag och arbete, har aldrig varit aktuellt för mig.”
Och det är just det. Urban Ahlin har fått ett nytt prestigefullt statligt arbete. Ett arbete som dessutom ställer höga krav på hans förmåga till omdöme, takt, lojalitet och ansvarskänsla.
Att mjölka varje droppe i ersättning av staten som han har rätt till – bara för han kan – är inte förenligt med de egenskaper som borde ställas på Sveriges främsta officiella representant i USA eller i något annat land.
Urban Ahlin borde helt enkelt ha hållit sig för god för denna snikenhet. I synnerhet om man läser om vad syftet med inkomstgarantin är: ”Att skapa en ekonomisk trygghet för en ledamot i den omställningssituation som uppstår när han eller hon lämnar riksdagen. Garantin är inte avsedd som en varaktig försörjning.”
Den som får ett nytt jobb av staten, som Ahlin, med en grundlön på 96 000 kronor i månaden, plus ett lönetillägg på cirka 11 000 kronor, fri bostad och två fria resor tur och retur till Sverige per år har klarat sin omställning från åren i riksdagen väl. Urban Ahlin har uppnått en ekonomisk trygghet, som få svenskar ens kan drömma om.
Att Ahlin själv inte delar den analysen är oroväckande. Det ger upphov till en rad frågor om hur väl han klarar jobbet som ambassadör? Om han verkligen är rätt man på rätt plats i en tid som kräver en diplomat med utpräglad fingertoppskänsla och gott omdöme.
Urban Ahlin har tydligt visat att han inte alltid besitter dessa egenskaper.