Personlig assistans för svårt funktionshindrade är en viktig social reform som kom till på 1990-talet. Det är också en verksamhet som underminerats eller angripits från flera olika håll.
För några år sedan blev villkoren i praktiken snävare, färre ansökningar beviljades och antalet funktionshindrade som fick assistans betald av Försäkringskassan minskade. Assistansen uteblev ibland helt, även för en del personer som lagen hade kommit till för att hjälpa. I andra fall vältrades tidigare statliga kostnader över på kommuner. Funktionshindrade barn och deras föräldrar drabbades förhållandevis mer av de hårdare villkoren.
Men detta skedde utan att riksdagen hade godkänt någon lagändring. Förvaltningsdomstolar skärpte rättspraxis. Trycket från finansdepartementet mot Försäkringskassan för att hålla nere kostnaderna tilltog.
Kritiken mot det som skedde var välgrundad. Det bekräftas ännu en gång av den utredning som lades fram på onsdagen. Den har letts av generaldirektör Fredrik Malmberg vid Specialpedagogiska skolmyndigheten. Förslagen beräknas leda till att drygt ett par tusen personer, en stor del av dem barn, kommer att bli berättigade till mer assistans, på grund av sina svåra och varaktiga funktionshinder. Viktig är också utredningens översyn av lagtexter, med en rad förslag som är till för att skapa större klarhet och rättssäkerhet.
Att den här utredningen kommit till, och genomförts med så stora ambitioner att rätta till sådant som blivit fel, är en direkt följd av januariavtalet från 2019, mellan S, C, L och MP. Den här punkten är i hög grad ett av de avtryck som den liberale partiledaren Jan Björklund satte i avtalet, och som innebar att hans företrädare Bengt Westerbergs viktiga reform kan stabiliseras i stället för att undergrävas.
Detta är ännu en påminnelse om det missriktade i det ständiga högerborgerliga gnället mot januariavtalet, där M och KD har fått eftergivna eftersägare inne i partiledningen för det parti som Jan Björklund och Bengt Westerberg ledde.
Utredningsförslagen bör kunna hindra upprepning av den glidning som uppstod kring 2015 mot snävare villkor och indraget stöd för en del personer med stora behov och svåra funktionshinder. Ett tidigare steg i detta reparationsarbete var en lagändring som särskilt gällde assistans vid behov av hjälp med andning och sondmatning.
Assistansreformen har också utsatts för påfrestningar från ett helt annat håll. Det har förekommit bedrägerier, där en del assistansföretag har fått ut ersättning för arbetstimmar som inte utförts eller för assistansbehov som överdrivits eller till och med simulerats. Kontroll och vaksamhet mot oegentligheter var tidigare för svaga, både i Försäkringskassan och på sina håll i läkarkåren.
Här är skärpt tillsyn verkligen befogad. LSS-reformen har haft väldig positiv betydelse för funktionshindrade och deras anhöriga. Att upprätthålla förtroendet för den är att skydda dem som hör till samhällets mest utsatta – men tidigare ofta mest bortglömda och undanskuffade.