Den svenska skolan har genomgÄtt stora förÀndringar de senaste hundra Ären. Dess betydelse för ekonomisk och social utveckling, frihet och inte minst demokrati ska inte underskattas. Skolans och bildningens betydelse för att lyfta individer ur socialt trÀngda omstÀndigheter Àr inte bara en insikt liberaler haft lÀnge. Det Àr en erfarenhet som delas runt om i Sverige och Sörmland. Att kunna lÀsa, skriva och rÀkna öppnar mÄnga fler dörrar som annars hade varit stÀngda.
Det har lÀnge funnits orosmoln kring matematikkunskaperna i grundskolan, men ocksÄ i gymnasiet de senaste Ärtiondena. För det man inte lÀr sig dÀr mÄste man i stÀllet lÀra sig pÄ universitet, om man tar sig in pÄ tekniska eller matematiska utbildningar dÀr.
Redan för tjugo Är sedan varnade ett tjugotal studierektorer vid vÀlrenommerade högskolor om att studenters förkunskaper i rÀknefÀrdighet försÀmrats över tid (Dagens Nyheter 7 juni 2002). DÄ hade resultaten lyst rött i ett Ärtionde. Dessa problem har sedan fortgÄtt. I dag ser vi hur mÄnga som pÄbörjat ingenjörsutbildningar inte klarar av dem. En stor del av dessa studenter hoppar rent av utbildningarna. Bristande matematikkunskaper Àr inte nödvÀndigtvis det enda skÀlet, men spelar givetvis roll.
Orsakerna till detta kan vara flera. Men svajiga matematikkunskaper kan, i alla fall delförklaras, av hur politikerna utformar skolans lÀroplan. Det Àr i alla fall slutsatsen av forskaren Johan Prytz som skrivit en rapport pÄ uppdrag av Svenskt nÀringsliv.
Forskaren redovisar i den en historisk översikt av vilka förÀndringar skolans lÀroplaner och kursplaner i matematik genomgÄtt. De senaste 60 Ären Àr hans huvudfokus. Men Àven grundskolans föregÄngare, folkskolan och realskolans kursplaner i matematik. Det Àr tÀmligen informativt.
Hans slutsatser? Jo, de flesta lÀro- och kursplaner har, enligt hans studie, inte bidragit till nÄgon positiv utveckling nÀr det gÀller matematiken. Skolan har helt enkelt svÄrt att hÄlla uppe skolresultaten samtidigt som fler barn ur samhÀllets olika delar tagit plats i skolbÀnken.
LĂ€roplanen frĂ„n 1994 verkar ha varit ett verkligt problembarn â och inte bara för matematikkunskaperna. Enligt rapporten har den, fram till 2011 (dĂ„ nĂ€sta revidering skedde) snarast varit bidragande till att dra ned resultaten i lĂ€sförstĂ„else, matematik och naturvetenskap. Det överdrivna fokuset pĂ„ elevers "förmĂ„gor" snarare Ă€n att lĂ€ra sig fakta slog fel.
BÀttre var det i dess föregÄngare: lÀroplanen frÄn 1980. Prytz menar att det Àr en av lÀro- och kursplaner som gav en tydlig och mÀtbar resultatförbÀttring. Det var en utveckling som syntes fram till lÀroplansskiftet 1995. Mycket tonvikt lÀgger Prytz vid att aritmetiken, eller den sÄ kallade rÀknelÀran, tog större plats i denna Àn i de andra lÀroplanerna.
Prytz har tolkat sina resultat försiktigt. Det Àr klokt. Det finns mycket att ta hÀnsyn till under de senaste 60 Ären. Politik och ekonomi har utvecklats mycket. Pedagogiker har förÀndrats. Kommunaliseringen av skolan och friskolornas intrÀde pÄverkar ocksÄ möjligheterna att dra slutsatser om lÀroplanernas betydelse för skolresultaten. Varje förÀndring och bestÄndsdel bör studeras för att kunna samla bilden av skolans förÀndring. Men Prytz slutsatser har ÀndÄ bÀring.
Det betyder inte att politikerna ska rusa ivÀg med ofÀrdiga "lösningar". Men det kan vara en vÀg framÄt att bygga vidare pÄ 1980 Ärs lÀroplan. SÀrskilt för matematikÀmnena. För givetvis Àr det sÄ att Àven samhÀllskunskap och historia Àr viktiga Àmnen som hjÀlper barn att bli samhÀllsmedvetna medborgare som ska göra rÀtt för sig. Samtidigt fÄr inte matematiken tappas bort. Undervisningen mÄste fungera. Annars kan det slÄ hÄrt mot elevers möjlighet att senare i livet hÀvda sig pÄ arbetsmarknaden och i universitetsvÀrlden.
Dessutom behöver vi fler skickliga ingenjörer. Inte minst nÀr nya tekniska lösningar för klimat och miljö ska utvecklas. Utan nÄgon som kan rÀkna stannar Sverige.