Det är inte alltid lätt att få vardagen att gå ihop. Då är det lätt att koppla in autopiloten och handla i samma affär gång på gång.
För att få vardagen att gå ihop är det inte ovanligt att man faller in i samma mönster om och om igen. Man kör samma väg till jobbet, lagar samma middagsrätter vecka efter vecka – och man handlar alltid i samma mataffär.
Det finns i och för sig inte alltid så många alternativ att välja mellan. De tre stora butikskedjorna, Ica, Axfood och Coop, har tillsammans en marknadsandel på nästan 90 procent. Det har lett till en osund marknad där det nästan har bildats ett oligopol.
Det finns flera anledningar till detta. En är att svenskarna är lojala konsumenter– trots att matpriserna stiger och att det går att handla samma varor billigare i andra affärer väljer många av oss ändå vår gamla vanliga mataffär.
Men frågan har även en politisk aspekt. Länge fanns det ett utbrett motstånd från kommunernas sida mot lågpriskedjor. Som exempel kan man nämna Lidl som försökte etablera sig i 70 olika kommuner – men fick nobben överallt. I Åre valde kommunen att säga nej till den tyska kedjans erbjudande om att köpa en tomt för 6,6 miljoner kronor för att i stället sälja den till Coop för 2 miljoner kronor.
Att kommunpolitikerna använt sin makt för att gynna vissa matkedjor i kombination med att vi i Sverige har ett företagsklimat där det är svårt att slå sig in på en etablerad marknad har bidragit till den bristande konkurrensen och därmed högre matpriser.
Det senaste åren har även faktorer som inte har med detta att göra, som den höga inflationen, dåliga kaffeskördar och problem med internationella försörjningskedjor, bidragit till skenande matpriser. Allt fler svenskar funderar numera mer än en gång över vilka varor som ska hamna i matkassarna eller inte. Att jaga extrapriser har blivit något av en folksport.
Det går att byta vanor och börja handla i en ny butik.
De höga matpriserna har nu gjort att ett initiativ på sociala medier om att bojkotta matjättarna under vecka 12 spridit sig över landet. Framförallt hyllas aktionen att markera mot de stora matvarubutikerna från personer på politikens vänsterkant.
Det är spännande att Sverige samlade vänster helt plötsligt tycks ha blivit marknadsekonomins varmaste förespråkare. Bland annat har Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar gått ut och uppmanat svenskarna att delta i bojkotten mot matjättarna.
Det är svårt att hitta en riskkapitalist med lika stor tilltro till marknadens förmåga att lösa samhällsproblem.
Men vänsterns nya perspektiv är ändå uppiggande. De har nämligen helt rätt. Det är genom att utnyttja vår konsumentmakt – bland annat genom att ta sig tid att kolla vilken butik som faktiskt har mest prisvärda varor och handla i dessa affärer – som vi bäst kan bidra till att förändra hur marknaden ser ut och pressa priserna. Det kräver att man bryter sina vanor och i stället väljer att vara aktivt otrogen mot sin vanliga butik.
Ska det få effekt räcker det dock inte med en tillfällig otrohetsaffär under en vecka. Det handlar om en permanent förändring.
Och om målet är rimligare matkostnader behöver vi även använda vår demokratiska makt för att se till att välja politiker som är positivt inställda till konkurrens och företagsamhet. Det är så vi kan skapa en bättre fungerande marknad.