Socialdemokraterna, 29,2 procent
De rödgröna har ökat sin ledning över allianspartierna: 41,4 mot 37,9 procent. Det betyder inte att Stefan Löfven har någon som helst anledning att jubla. Dels för att siffrorna är urusla. Dels för att gapet snarare beror på Anna Kinberg Batras och Moderaternas svaghet än på hans egen styrka.
Det kritiska parlamentariska läget, nederlagen i riksdagen, bristen på reformer och den snabba omsvängningen i migrationspolitiken bidrar inte direkt till att stärka Socialdemokraternas popularitet. Och tyvärr finns det ingenting som tyder på att handlingsförlamningen kommer att släppa under mandatperioden. Detta i ett läge när Sverige är i ett större behov än någonsin av reformer och en handlingskraftig regering.
Miljöpartiet, 4,5 procent
Det kostar att regera – och det kostar alldeles särskilt för ett litet ideologiskt parti som tvingas överge den ena profilfrågan efter den andra. MP har tappat 2,4 procentenheter sedan valet, och då ska man komma ihåg att partiet gjorde ett fruktansvärt dåligt val.
4,5 procent, som MP får i SCB-mätningen, är den lägsta opinionssiffran sedan 2005, vilket kanske inte är undra på. Interna kriser, splittringen i riksdagsgruppen och avgångna statsråd har gjort att MP har förlorat sin position som det trendiga livsstilspartiet, som precis som Feministiskt initiativ tilltalade urbana storstadsväljare. Samtidigt har de uppenbarligen inte lyckats vinna några nya.
Vänsterpartiet, 7,7 procent
Vänsterpartiet är tillsammans med Centerpartiet det enda parti som noterar en statistiskt säkerställd uppgång sedan SCB:s förra mätning i maj. Den höga siffran beror framför allt på rödgrön kannibalism – alltså att S- och MP-väljare gått till V – och sannolikt är det många miljöpartister som blickar avundsjukt mot V, som i egenskap av samarbetsparti kan ta åt sig äran för satsningar, utan att behöva ta ansvar för helheten.
Moderaterna, 22,8 procent
Enligt Expressens politiska kommentator K-G Bergström ligger moderatledaren "uppseendeväckande illa till". Och det är inte undra på.
I mitten av en mandatperiod brukar oppositionen ha medvind då många som är missnöjda med regeringen byter block. För Moderaterna är det tvärtom.
Väljare som gillade Fredrik Reinfeldts Nya Moderater har skrämts bort och gått till Centerpartiet, medan det hårdare tonläget och kravet på flyktingpaus visserligen kan ha stoppat flödet till SD, men inte lockat tillbaka några röster sedan 2014. Att försöka vinna väljare från både C och SD samtidigt är stört på omöjligt, eftersom de utgör varandras motpoler i migrationspolitiken. Dessutom har ingen hittills lyckats fylla tomrummet efter Anders Borg.
Centerpartiet, 7,1 procent
7,1 procent är Centerpartiets högsta siffra sedan 2006, vilket visar att det smartaste man ibland kan göra är att stå stilla när det blåser. Annie Lööf är i dag den enda borgerliga partiledaren som inte har en opinionskris att hantera, samtidigt är hon den enda som håller fast vid den migrationspolitik som alliansen gick till val på.
Med Centerns nya profil, som det liberala miljöpartiet breddat med rättspolitik och kampen mot hedersförtryck, har hon lyckats skapa en tydlig nisch. Dessutom har partiet numera ett självförtroende som för bara några år sedan, när idéprogramstriden ven över landet och C balanserade på riksdagsspärren, tycktes oerhört avlägset.
Liberalerna, 5,0 procent
2014 gjorde Liberalerna, som då hette Folkpartiet, sitt nästa sämsta val i modern tid. I dag ligger de 0,4 procentenheter under valresultatet, men skillnaden är inte statistiskt säkerställd.
Motgången kan dels förklaras med otydlig och splittrad politik, och att L:s profil försvann i allianssamarbetet. Dels med att Liberalerna, som styrde utbildningsdepartementet i åtta år, straffades hårt för de nedåtgående skolresultaten.
Här är det inte omöjligt att Jan Björklund snart tar revansch. Den internationella undersökningen Timss visade i början av veckan på ökade kunskaper inom matematik och naturvetenskap, och om Pisa-rapporten, som presenteras på tisdag, visar på samma uppgång är framgången ett faktum.
Kristdemokraterna, 3,1 procent
Det är dags att KD:s partiledning inser att KD har identitetsproblem. De som tilltalades av Göran Hägglunds mjuka framtoning, med fokus på barn och äldre i sann "barmhärtig samarit"-anda, känner sig inte bekväma med Ebba Busch Thors hårdare stil. De som gillar det senare föredrar andra partier, som Moderaterna eller Sverigedemokraterna. Resultatet blir varken hackat eller malet och KD:s 3,1 procent är de lägsta siffrorna sedan SCB började mäta KD:s opinionssiffror i början 1990-talet.
Sverigedemokraterna, 17,5 procent
Samtidigt som Sverigedemokraterna är den stora vinnaren jämfört med valet 2014, är det tydligt att den konstanta uppgången är bruten. Partiet peakade på cirka 20 procent under förra årets flyktingkris, men har nu parkerat sig ett par procentenheter under toppnivån. Väljarna kommer från samtliga partier och det är uppenbart att både allianspartierna och de rödgröna behöver fundera på nya samarbetskonstellationer.
Sverigedemokraterna kan inte önskas bort. Däremot kan deras inflytande minimeras.