Hans mål för de närmaste månaderna, och hans strategi för att nå dit, framgår däremot, och med stor tydlighet, av något annat. Från Ryssland förs tunga vapen, fordon och militär personal in i Ukraina. Det var helt klart att detta pågick långt innan nedskjutningen. Det tog mer fart när Ukrainas försvarsmakt började ha framgångar i att ta tillbaka mark och städer från Kremls hantlangare.
Införseln av tunga vapen har inte avbrutits. Den har fortsatt efter att de som går Putins ärenden av misstag sköt ner ett passagerarplan på väg från Haag till Kuala Lumpur.
För sex dagar sedan, redan dagen efter nedskjutningen, hade vi här i EK en riktig beskrivning av det som är huvudsak: Ryssland samlar tung militär utrustning i en depå nära Ukrainas gräns, delar av dessa vapen har Kremls redskap redan fått, annat förbereds för att också skickas över gränsen.
Avancerat luftvärn hör till de tunga vapen som satts i händerna på "separatisterna". Att dessa trott att de skjutit ner ett annat flygplan än det malaysiska framgick nästan genast av deras aktiviteter på nätet. Allt detta och mer därtill har sedan bekräftats, väsentligen genom amerikansk, inte ukrainsk, teknisk förmåga. Depån för vapen och fordon som ska sättas in i Ukraina ligger till exempel nära Rostov.
E-K låg en dag före den övriga pressen och en rad andra medier. Mer anmärkningsvärt är det från flera håll fortfarande rapporteras och kommenteras så att viktiga saker slarvas eller sorteras bort. Delvis tycks man inte läsa eller inte vilja tro på den underrättelseinformation, från inte minst satellitspaning, som offentliggjorts genom ledande amerikansk press . Den är mycket trovärdig, men ger inte svar i en del sådana andrahandsfrågor som vilket militärt förband som avlossade luftvärnsroboten från den sedan flera dagar fastslagna platsen på "separatist"-kontrollerat område.
Det är inte vid planets nedslagsplats utan i vapenleveranserna via Rostov som man kan se det mer centrala. Ryssland söker genomföra vad som närmast är ännu ett väpnat rån mot sitt grannland. Med inskickad militär makt, förklädd till "separatister" och milis hos utropade skenrepubliker, söker man från Kreml säkra kontrollen över ännu ett par län i Ukrainas östra del, med de energireserver som väntas gå att ta upp ur marken där. Det är oklart hur långt in i Ukraina man siktar på att steg för steg komma, och det behöver inte vara så att det som planeras den närmaste tiden är en formell annektering framför kanonmynningar, som på Krim.
Det kan även vara tanken att åstadkomma ett par kvasirepubliker under kontroll av rysk militär och säkerhetstjänst, i stil med den som sedan åtskilliga år funnits i gränslandet mellan Ukraina och Moldavien. I det området skall en tidigare KGB-man ha ansvarat för att bygga upp hemlig polis, påpekade härom dagen den tyska tidningen Die Welts Moskvakorrespondent, och tillfogade att just den mannen nu dykt upp som "vice premiärminister" för säkerhetsfrågor i Donetsk.
Vad det här verkligen är fråga om borde inte gå att blunda för. Men analysen hos Putin tycks vara att såväl ett antal regeringar i väst som en rad europeiska storföretag och banker kommer att agera för att skydda sig själva och Ryssland från mer svårhanterade ekonomiska sanktioner.
Affärsintressena för Putin finns inte bara på de vanliga misstänkta adresserna i Italien, Österrike, Ungern och Amsterdam. De finns i Stockholm också. I Danmark avslöjade i går nättidningen Finanswatch att storbanken Nordea efter Krimannekteringen, när många andra slutat, fortsatt med miljardkrediter till ryska statens oljebolag – och till företag med en av Putins nära KGB-kompisar som styrelseordförande.
Det är dags att på verkligt ansvarigt håll sluta mumla. Framför allt dags att förstå vad det faktiskt är som pågår.