Brist på tillit. Så kan diskussionerna kring förslaget att slå samman kvinnoklinikerna i Sörmland till en gemensam klinik sammanfattas,
Regionstyrelsen skulle egentligen ha fattat beslut om sammanslagningen i förra veckan. I stället valde styrelsen – enligt regionstyrelsens ordförande Christoffer Öqvist (M) – att bordlägga ärendet för att kunna fördjupa dialogen med de fackliga företrädarna och medarbetarna.
Men det är svårt att föra en dialog med någon som i grunden misstror regionstyrets intentioner med förslaget. Sjukvårdens fackförbund – Vårdförbundet, Kommunal, Vision och Läkarföreningen – är eniga. De motsätter sig att slå ihop klinikerna, eftersom de anser att riskerna är många och allvarliga.
Under en tid har kvinnokliniken på Mälarsjukhuset brottats med stor omsättning av läkare. En av farhågorna som lyfts fram av Läkarföreningens vice ordförande i Sörmland, Marie Engman, är därför att personal ska tvingas flytta mellan klinikerna för att fylla vakanserna i Eskilstuna – något som kan få personal att sluta. En annan farhåga är att förlossningen i Nyköping, på sikt, läggs ned.
Marie Engman befarar även att en länsgemensam klinik kommer att leda till ökade kostnader. Om personalen slutar kommer behovet av hyrpersonal att öka. Regionen kan också behöva köpa in mer vård från andra regioner, vilket inte är billigt.
Att välja en förlossningsklinik i en annan region är något som Marie Engman själv förespråkar – om kliniken i Nyköping läggs ned. ”Jag hade valt Södertälje eller Norrköping. Aldrig i livet att jag satt mig och åkt på vägarna till Eskilstuna höggravid, då är man ju dum i huvudet,” säger hon.
Tjänstemännen i regionen, som tagit fram förslaget, bedömer dock, att en länsgemensam klinik kommer att öka förutsättningarna för en god, jämlik och tillgänglig vård. Regiondirektör Magnus Johansson förnekar att personal skulle behöva resa mellan sjukhusen. Han bekräftar även att en nedläggning av förlossningskliniken i Nyköping inte är aktuell – åtminstone inte än.
Enligt Magnus Johansson beräknas sammanslagningen medföra en besparing på 1,8 miljoner kronor genom att en verksamhetschefstjänst försvinner.
Parterna har med andra ord inte många gemensamma utgångspunkter.
Men fackens och medarbetarnas oro och brist på tillit behöver tas på allvar. Den rädsla som de uttrycker för att tvingas byta arbetsplats till en klinik som uppenbarligen har stora arbetsmiljöproblem ska inte underskattas.
Det är arbetsgivarens ansvar att se till att arbetsmiljön på Mälarsjukhusets kvinnoklinik fungerar. Att personalen stannar. Något som regionen hittills misslyckats att uppnå.
Samtidigt undviker båda parter att diskutera en grundläggande fråga som åtminstone ur patientperspektiv borde vara den mest brännande.
Ingen förlossning är riskfri. Både mamman och bebisen kan drabbas av en rad komplikationer. Att föda barn på sjukhus är säkrare än andra alternativ. Samtidigt skiljer sig sjukhusens möjligheter att hantera komplikationer.
På Nyköpings lasarett finns ingen neonatalavdelning. Det innebär att svårt sjuka nyfödda bebisar behöver fraktas med ambulans till ett annat sjukhus.
I sjukvårdsdebatten diskuteras därför om förlossningsavdelningar som den i Nyköping ska finnas kvar. Risker måste vägas mot risker. En viktig faktor är hur långt det är till närmaste sjukhus om kliniken läggs ned? Handlar det om timmar kan det vara värt att ha kvar ett BB som inte har en neonatalavdelning.
Men i Sörmland finns det alternativ i Södertälje, Norrköping, Västerås, Örebro och Uppsala.
Ja, dessa sjukhus ligger i andra regioner. Ja, utomlänsvård är dyrare. Men om förlossningsvården är säkrare på andra sjukhus – är det då värt kostnaden?
Det Region Sörmland som arbetsgivare samtidigt bör beakta är just detta. Det finns gott om alternativa arbetsplatser inom pendlingsavstånd. Det är inte svårt för den missnöjda personalen att säga upp sig och hitta ett jobb på ett annat sjukhus i en annan region.
Hur de ansvariga politikerna och tjänstemännen i Region Sörmland än vänder sig tycks de med andra ord ha rumpan bak.