Pandemin gjorde att vårdköerna blev längre. Men den är inte orsaken till att tusentals svenskar väntar på vård i veckor, månader och år. De gjorde alltför många redan innan pandemin.
Sverige har haft vårdköer sedan 1960-talet.
Vid det här laget ses de mer eller mindre som en del av den svenska vården. Vi har dålig tillgänglighet och god vårdkvalitet brukar det heta.
Men för de patienter som får vänta länge på vården brister även vårdkvaliteten.
Nyligen rapporterade Studio ett (11/3) om 71-åriga Birgitta i Göteborg. Hon har fått vänta i över fyra år på en ryggoperation. Nu kommer den inte att bli av. Hennes allmäntillstånd anses ha blivit för dåligt.
Birgitta kommer därför att behöva leva med svåra smärtor, som ska hållas i schack med starka smärtstillande tabletter. Hon som tidigare var aktiv och reste över hela staden sitter numera mest hemma i lägenheten.
Jag är chockad och ledsen – men vad gör man, säger Birgitta till radion.
Birgitta är långt ifrån ensam. Enligt Svenskt Perioperativt register som mäter väntetider för operationer, stryks en av tio som väntar på operation av höft, rygg eller knä från kön. (Ekot 11/3)
172 176 personer i Sverige väntade på en operation i januari, enligt Väntetider i vården, statistik som Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) tar fram. 40 procent eller 68 757 personer hade väntat längre än vårdgarantins 90 dagar. Det finns dock stora skillnader mellan regionerna. I Sörmland väntade 4 410 personer på en operation i januari. 36 procent eller 1 591 personer hade väntat längre än 90 dagar.
Nu är alla de som väntar inte lika sjuka som Birgitta. Men många lever ändå med sänkt livskvalitet, där skadan eller sjukdomen begränsar vad de kan göra.
Köerna är inte ett nödvändigt ont. De går att få bort. Men inte med dagens metoder. Det visar exempel från andra länder exempelvis Danmark. Landet har gått från att ha långa köer till en fungerande vårdgaranti på 30 dagar. Den fungerade även i stort sett även under pandemin, även om man då bröt mot garantin med några dagar.
Men i Sverige haltar arbetet. Riksrevisionen kritiserar exempelvis statens försök att korta vårdköerna där vårdgarantin, kömiljarden och standardiserade vårdförlopp inom cancervården är de viktigaste. Ingen av dem har överlag visat sig vara effektiva. Riksrevisionen, pekar i likhet med många andra, på att de statliga åtgärderna riskerar att leda till undanträngning av patienter med större vårdbehov när vårdgivarna försöker hålla sig inom tidsgränserna. Då prioriteras patienter med enklare åkommor som går snabbt att behandla.
Det som krävs är att samtliga regioner bestämmer sig för att köerna ska bort och sätter frågan högst på dagordningen. Det gäller också att inse att det inte finns en magisk lösning på problemet med köer. Det måste till en mängd olika lösningar och en vård som är dimensionerad efter behoven.