Tjänstemännen larmar, oppositionen kritiserar, den politiska majoriteten rycker på axlarna och går vidare. Så har rutinen länge varit i Katrineholm. Det socialdemokratiska styret har kunnat köra på utan att ta intryck av kritik om såväl politisk substans som regel- och formfrågor.
I en sådan miljö är det lätt hänt att även oppositionen anpassar sig och sänker röstläget. Alla dessa tecken finns i hanteringen av delårsrapporten som Katrineholms-Kuriren berättat om i veckan. Men även motsatsen syns där, att oppositionen tuffar till sig och ställer krav.
En revisionsbyrå har granskat delårsbokslutet på uppdrag av kommunens revisorer. Det politiska granskningsorganets ordförande Jan-Olof Blomster (L) låter nedtonad och försonlig i intervjun i Katrineholms-Kuriren. Formuleringarna i revisionsrapporten är däremot hårdast möjliga.
Bland annat har statliga intäkter för migration inte redovisats som just det, utan som en skuldpost(!), vilket sänkt de redovisade intäkterna med 57 miljoner kronor. Slutsatsen är att delårsbokslutet inte har upprättats i enlighet med lagens krav och god redovisningssed. Oppositionen såg följdriktigt till att skicka tillbaka dokumentet för omarbetning. Det återstår att se om den politiska majoriteten – S och M – kommer att lägga fram samma delårsbokslut på nästa kommunfullmäktigemöte, eller om man ändrar och noga förklarar.
Konsekvenserna av det senare valet lär betyda en del för det som står på sista raden. En möjlig slutsats kan bli att årets besparingar på 20 miljoner, för att vända minus till plus, beslutades på felaktiga grunder och hade inte behövts, eftersom de faktiska intäkterna var högre än de redovisade.
Det knyter an till en annan fråga som tas upp av Kristdemokraternas gruppledare Joha Frondelius på debattplats i dag: Den politiska ledningens beslut att inte använda de medel som Katrineholm har fått av staten för att finansiera flyktingmottagandet. Pengarna läggs i stället på hög. Det ligger nu 48 miljoner i kommunens så kallade integrationsfond.
Beslutet att spara miljonerna till något som inte förklaras närmare kontrasterar mot kommunstyrelseordförande Göran Dahlströms (S) vana att klaga på den för kommunen ekonomiskt betungande invandringen. Enligt honom har Katrineholm genom åren inte haft råd med vare sig asylsökande, nyanlända som fått uppehållstillstånd, familjeåterförenade anhöriga eller ensamkommande barn. Alla har varit för dyra och statens hjälp otillräcklig.
Men hur ligger det till egentligen? Vill den politiska ledningen dölja hur mycket statliga medel som Katrineholm egentligen får för att täcka invandringsrelaterade kostnader? Är avsikten att på konstgjord väg upprätthålla en krissituation i socialförvaltningen för att pressa kostnaderna men också för att framställa flyktingmottagandet som dyrare än vad det är, eftersom det passar majoritetens politiska agenda?