Förra veckan berättade EK/ST att kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna, Jimmy Jansson (S), har testats positivt för covid-19. Det fick honom att svinga vilt mot tidningen på sin Facebooksida. Den här typen av reaktioner från Jansson är inte ovanliga, men knappast mindre ovärdiga när de sker oklart vilken gång i ordningen.
Sjukdomar tillhör en persons privata förhållanden – uppgifter vars publicering medier ska överväga noga. Det säger branschens pressetiska regler. En publicering är dock motiverad om allmänintresset kräver det.
Så är det i det här fallet. Jansson är Eskilstunas högsta politiker som är i tjänst dygnet runt, som han själv gärna framhåller. Hans eventuella insjuknande i covid kan påverka ledningen av kommunen.
Här finns även vidhängande frågor, som huruvida politikern agerat i enlighet med rekommendationer som alla andra medborgare förväntas följa: omedelbart testa sig vid symptom, ta vaccin och vidta försiktighetsåtgärder vid symptom eller positivt testresultat. Därmed är publicitet kring detta något som Jansson måste räkna med.
Det går även att vända på det. Vad händer om en politiker exempelvis skulle bli frånvarande under en längre period och det visar sig att tidningen tidigt kände till orsaken utan att berätta? Eller att det sker en ryktesspridning kring toppolitikerns hälsotillstånd utan att tidningen rapporterar hur det ligger till? Det vore ett svek mot det journalistiska uppdraget.
Med det sagt kan man hålla proportionerna i publiceringen. Det gjordes också. Tidningen kontaktade Jansson via sms och redovisade hans svar i nättidningen i en artikel med fyra korta stycken och följande innehåll: Jansson har testat positivt i ett hemmatest men negativt i ett test på en vårdmottagning. Han och familjen har dock tagit det säkra före det osäkra och satt sig i hemkarantän. Alla mår bra ”tack vare vaccinet” och ingen visar allvarliga symptom.
Det är det hela och allt är citat från Jansson eller referat av hans egna ord.
Men detta landade alltså inte väl hos kommunstyrelsens ordförande som några dagar efter publiceringen valde att angripa tidningen. Den mest konkreta kritikpunkten är påståendet att EK/ST har berättat om Janssons barns sjukdomar och ”i någon mening” bidragit till att sekretess röjts.
Det är struntprat. Den som satt fokus på Janssons barn kopplat till sjukdomar är Jansson själv – på sin Facebooksida. Tidningen har enbart berättat att han och familjen har satt sig i karantän och att ingen visar allvarliga symptom. Allt är återgivet, åter igen, utifrån Janssons egna ord. Inte heller har han bett tidningen att låta bli att publicera några av dessa, knappast utlämnande, uppgifter av hänsyn till anhöriga. Det hade han kunnat göra både före och efter publiceringen.
Om Jansson anser att EK/ST har brutit mot pressetiken, står det honom fritt att anmäla publiceringen till Allmänhetens medieombudsman. Det kommer dock inte att hända, inte heller denna gång, eftersom Jansson mycket väl vet att tidningen inte har begått några etiska övertramp.
Mest anmärkningsvärt är dock Janssons påstående att han straffas för att han är tillgänglig för tidningen, och väver in ett ”hot” om att kanske inte vara det i framtiden.
Det är häpnadsväckande. Tillgängligheten är en del av hans uppdrag som förtroendevald men ligger även i hans intresse, då han i likhet med andra politiker kan ge sin syn i olika frågor på Eskilstunas i särklass största offentliga arena.
Men Jimmy Jansson har sagt detta förr. För några år sedan uppmanade han till och med folk att inte prenumerera på tidningen för att den hade kritiserat honom på ledarplats.
Kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna måste hitta ett bättre sätt att hantera sina impulser och börja uppträda med en demokratisk respektfullhet och värdighet som anstår hans ämbete.