Kommunerna ansvarar för många av samhällets viktigaste uppgifter: som förskolan, skolan, socialtjänsten och äldreomsorgen. Men förteckningen över ansvarsområdena är betydligt längre än så. Kulturfrågor, miljöfrågor, bostadsförsörjning, trafikplanering, ansvar för den lokala ordningsstadgan för att nämna några exempel.
Politikerna i fullmäktige och de olika nämnderna har, som ytterst ansvariga för kommunen, även arbetsgivaransvar för alla anställda. Dessutom ansvarar de för att kostnaderna för den kommunala verksamheten ryms inom budgeten.
Det är med andra ord inget lätt uppdrag att vara kommunpolitiker.
Listan över den kompetens och egenskaper som en bra politiker bör ha blir därför lång. Vill man locka den typen av kompetenta personer till att leda kommunen gäller det därför att arvodena är skäliga.
Men precis som med allt annat går det att diskutera vad som är en skälig ersättning och när det är läge att höja arvodena.
Milt uttryckt är det en synnerligen dålig tidpunkt att höja arvodena nu. Det finns därför all anledning att ifrågasätta omdömet och ledarskapet hos de politiker som de senaste veckorna lagt fram förslag eller beslutat om ordentliga höjningar av sina egna arvoden.
Senast ut är det majoriteten i Strängnäs (M+S) som lagt fram ett förslag som innebär att kommunstyrelsens ordförande ska få 110 procent av en riksdagsledamots arvode, vilket motsvarar 78 650 kronor. Arvodet för det kommunalråd som inte är kommunstyrelseordförande föreslås höjas från 60 till 100 procent. Dessutom vill majoriteten höja arvodena till nämndordförandena, vice ordförandena och till de tre största partiernas gruppledare. Sammanlagt kommer höjningarna att kosta kommunen 5,8 miljoner kronor per år.
Kommunstyrelsens ordförande Jacob Högfeldt (M) motiverar höjningarna med att de berörda politikerna får bättre förutsättningar att läsa in och förbereda sig inför möten. Att det ger dem mer tid att framtidsspana, att de vice ordförandena ska kunna delegeras mer arbete och att det är ett test under denna mandatperiod.
Man kan ta sig för pannan för mindre.
Skälen för arvodesökningarna ter sig minst sagt illa underbyggda, vilket även oppositionen håller med om.
För det kan väl inte ha undgått majoriteten i Strängnäs att Sverige befinner sig i början av en lågkonjunktur samtidigt som inflationen rusar.
När inflationen ökar behöver lönekraven hållas tillbaka, eftersom för höga ökningar riskerar att leda till en lönespiral som spär på inflationen ytterligare.
De närmaste åren kommer att bli tuffa för Sveriges kommuner. Man kommer både att behöva spara och effektivisera. Med andra ord lär undersköterskan i hemtjänsten behöva ta hand om fler personer under ett arbetspass, grundskole- och förskolelärarna kan förvänta sig större klasser och barngrupper och socialtjänsten kommer att behöva hjälpa fler utsatta kommuninvånare – trots att det inte riktigt finns utrymme i budgeten.
Ingen av dessa kommunanställda kan räkna med att få så stora löneökningar. Tvärtom kommer de som alla andra att märka att lönen inte räcker till lika mycket som förr.
Att som politiker tänka att det just nu är en bra tid att öka sina egna arvoden som ett test är därför häpnadsväckande verklighetsfrånvänt.
De politiker som vill visa goda ledaregenskaper borde i stället tänka så här: Vi höjer inte våra egna arvoden, när vi måste hålla tillbaka löneökningarna för alla anställda i kommunen. Eller enklare uttryckt: vi lever som vi lär!